Olympus Has Fallen (2013)
De mäktiga faller hårt - men slår tillbaka hårdare
Oh, the star-spangled banner… It will rise again. Flaggviftandet i denna lilla anspråkslösa dramadokumentär på diskbänksrealistisk budget (ha!) är bitvis på en nivå som får, säg, ”Air Force One” att blekna. Men det är klart, då har flaggan halats av fientliga krafter ovanpå självaste Vita huset och Amerikas Förenta Stater har sällan verkat så sårbart i en film som inte innefattar naturens obönhörliga krafter (som ”The Day After Tomorrow”) eller utomjordiska illvillingar (”Independence Day” et al). Maktens centrum massakreras av ett gäng extremt väldrillade och koordinerade terrorister mitt under ett statsbesök från Sydkorea.
Manfallet är massivt både ikring regeringsbyggnaden och så småningom inne i den, där i princip hela Secret Service utplånas, förutom en envis jäkel som egentligen inte borde vara där. Mike Banning har tidigare försatts i kylan efter ett ingripande som väckt presidentens ogillande, rättvist eller inte. Nu är han den fria världens sista hopp och intar Bruce Willis-rollen i en steroidpumpad variant av ”Die Hard in the West Wing”. Leta inte efter en överdos eftertänksamhet eller globalpolitiska detaljanalyser. Regissör Antoine Fuqua med ”King Arthur” och ”Shooter” på meritlistan har en dokumenterad förmåga att inte överintellektualisera mer än nödvändigt. Däremot kan han konsten att skapa smällkarameller.
Som actionfläsk fungerar det mycket riktigt. I alla andra avseenden man skulle kunna vara elak nog att betygsätta den i, är det påfallande fattigt och ekande tomt på ambitioner. Klichéerna haglar, med regelbundna handgemäng och skottväxlingar, barn i fara, allvarstyngda alternativt applåderande kabinett samlade kring enorma sammanträdesbord i sina uniformer eller kostymer (beroende på om de är civila eller militära rådgivare) liksom sammanbitna försäkringar om att ”USA förhandlar inte med terrorister”. Vi som sett sorten förr och motvilligt erkänner oss finna viss tjusning i den får en spontan hemtrevnadskänsla serverad med de blodstänkta besticken och rykande ruinhögarna.
Gerard Butler är inte precis främmande för den här typen av machoroller efter ”300”, ”Machine Gun Preacher” och ”Law Abiding Citizen”. Han vet hur man för sig i de fina salongerna som en rufsig men ibland användbar katt bland hermelinerna. Vokabulären han fått sig tilldelad är inte överdrivet varierad den heller. Men överlag kan sägas detsamma om resten av den bevisligen begåvade ensemblen, där alla gör sitt jobb med klädsam självbehärskning och realistiskt rynkade pannor även när replikerna är långt under deras värdighet.
Det här är som helhet en av de där filmerna som gör ungefär precis vad de ansvariga ser ut att ha föresatt sig att genomföra. Skulle jag önskat att de hade velat göra lite mer? Ja, men jag hade trots allt inte räknat med det. Ibland får vi helt enkelt vad vi förtjänar här i livet. Räcker det till tre russin för vad den faktiskt åstadkommer? Med viss tvekan, ja.
© Johan Lindahl
2013-12-30
Originaltitel: Olympus Has Fallen
USA, 2013
Regi: Antoine Fuqua
Med: Gerard Butler, Aaron Eckhart, Finley Jacobsen, Dylan McDermott, Rick Yune, Morgan Freeman, Angela Bassett, Melissa Leo, Radha Mitchell, Cole Hauser, Robert Forster, Ashley Judd
Genre: Action, Thriller
Hemmabio: 2013-09-04
Teman: 11:e september och därefter
Ingår i följande teman
