Mitt stora feta grekiska bröllop (2002)

Karikerad film som vill bli omtyckt

Det här är vad man kallar en feelgood-film av kalibern "om det någonsin gjorts någon". Den skriker om att bli omtyckt. Och anstränger sig inte nämnvärt att överraska oss på någon punkt. Det krävs väl ett IQ på cirka 53 ("Forrest Gumps" nivå, typ) för att räkna ut slutet efter någon kvart,det vill säga när huvudpersonen Toula bytt frisyr och börjat ragga. Ragga i relativa termer, that is. Allt utgår nämligen från en grek-amerikansk vinkel, eller vad som ser ut som en starkt karikerad version av grek-amerikaners livshållning och yttre attribut. Men nu sägs det att Nia Vardalos utgått från egena erfarenheter när hon skrev manus i den film hon sjäv sedan utan tidigare stjärnstatus även fick agera nav i. Det här är väl det senaste årets riktiga outsiderhit i USA och även på andra håll i världen. Välförtjänt? Allt beror på vilka krav man ställer. Konceptet bygger i alla fall grovt sett på att "Lady & Lufsen" möter "Zorba", eller något ditåt (Jag har inte sett "Zorba" i sin helhet, så jag kanske ska vara försiktig här). Med inslag av allsköns kulturkrockskomedier om omöjlig kärlek som övervinner alla hinder. Men här verkar den aldrig säskilt omöjlig och blir därför aldrig riktigt spännande.

Vi tar det från början. Toula Portokalos tillhör en grekisk familj i en amerikansk storstad. Som sådan har hon sina oskrivna lagar att följa - bli gift och föda barn är det mest givna, men man kan ju också vara en ogiftbar dotter, dömd till evigt ungmöskap - redan 30 och med 70-talsglasögon och ungefär samma modemedvetenhet. Så hon slavar på i familjens restarurang Dancing Zorba’s - just det, så heter den. Men lite samlad kvinnlig list senare har husets patriark fåtts att tro att han fattat beslutet att låta henne vidareutbilda sig och sedan ta jobb hos kusinen som driver en resebyrå. I samma veva blåser brillorna bort, håret blåser upp och de kurvframhävande klänningarna kommer fram.

Och som en duva utskickad av Noa från Arken med osviklig timing travar Mr Right förbi fönstret utanför sagda resebyrå med romantiska förvecklingar som följd. Ian är en riktig svärmorsdröm (om jag nu skulle låtsas förstå hur svärmödrar egentligen fungerar hinsides) och skulle inte skrämma slag på särskilt många andra blivande svärfäder heller. Dock saknar han grekiskt efternamn och det är ett gigantiskt problem i en släkt där alla brudar ska bli barnsbördsmaskiner med goda grekiska makar från familjer man känner sedan minst en generation tillbaka.

Ian Miller (John Corbett) är en aningen långhårig lärare som också råkar vara vegetarian. De defekterna är tillräckliga för att Toulas far ska skaka fram några hopplösa kavaljerer i en hast när romansen avslöjas. Ja, ja - inte mycket nytt. Enkelspårigt och envist som en debattartikel av Per Ahlmark tuffar det på mot något vi aldrig fruktar ska förhindras från fullbordan - det själva titeln talar om direkt för alla som eventuellt skulle kunna tvivla.

Fler småroliga scener finnes, som när Toulas mor förklarar hur världens öden verkligen avgörs.
- Mannen må vara familjens huvud, men kvinnan är halsen och kan vrida det vart hon vill.

Och det finns hela tiden en energi och godmodig charm som håller humöret uppe. Skrattsalvorna kommer ungefär där de ska om man inte bestämt sig för att behålla sitt sura stenansikte från början til slut. Men det är lite för lummigt, lite för lättvindigt lösta konflikter och lite för många förtroliga samtal på tu man/kvinna hand till smäktande pianotoner för att det ska övertyga mer än, säg, "Grabben i graven" bredvid. Två relativt aktuella exempel på filmer som samma målgrupp skulle kunna ha mer utbyte av på längre sikt är "Skruva den som Beckham" och "Real women have curves". Mitt stora feta... lämpar sig förmodligen allra bäst för det medelålders publiksegment som ser högst en handfull filmer om året, gärna med sin äkta hälft och då helst regisserade av Lasse Åberg eller möjligen med Meg Ryan i en ledande, lätt flamsbetonad roll.

Jovisst, det kunde ha blivit mycket värre, mycket fånigare och mycket mer förolämpande mot intellektet. Men det kunde också ha blivit mycket bättre, mer engagerande och inte bara trevligt tidsfördriv utan tuggmotstånd.

© Johan Lindahl
2003-03-08

Originaltitel: My Big Fat Greek Wedding
USA, 2002
Regi: Joel Zwick
Med: Nia Vardalos, John Corbett, Michael Constantine, John Kalangis,Lainie Kazan, Andrea Martin, Louis Mandylor, Gia Carides, Bruce Gray,Fiona Reid

Genre: Komedi, Romantik

Sök