Özz Nûjen - Dålig stämning (2013)

Scenshow med spännande synvinklar och sprängkraft

Sex och singelliv. Krogragg och konsten att kommunicera med kvinnor. Någonstans, någon gång eller snarare alldeles för ofta känner sig samtliga existerande (åtminstone manliga) ståuppkomiker föranledda (eller nödbedda) att dela med sig av sina samlade visdomar om detta i och för sig intressanta men i branschen gärna överexponerade ämne. Ibland blir det inte så mycket mer, kanske för att många av dem inte har så mycket att säga om något annat. Özz Nûjen är inget uppenbart undantag, men han klarar faktiskt av att göra även det området relativt sett spännande och delvis analyserat ur annorlunda synvinklar. Den verkliga styrkan är dock att han täcker in fler ämnen än så och inte alltid med intentionen att tvinga fram omedelbara gapflabb. Här finns en längre passage där det är så gott som knäpptyst i den stockholmska salongen där scenshowen ”Dålig stämning” spelades in. Och där letar Nûjen inte ens efter avspänningskomik förrän han anser tiden mogen för det.

Han är överhuvudtaget duktig på att slå om från de breda garven till gravallvar - och tillbaka igen. Inte minst när han beskriver den typiskt svenska mentaliteten; vad den egentligen består i och hur den manifesterar sig i vardagslivet. Framförallt den där omtalade konflikträdslan som tycks genomsyra hela det underförstådda sociala kontraktet. Själv verkar han inte vara den som väjer undan i allmänhet. När jag skriver det här har jag i färskt minne en soffstund på SVT med farbror Fredrik Skavlan, där Nûjen lyckades få Norges förre statsminister och franska skådespelerskan Juliette Binoche att se aningen strama ut i anletsdragen under diskussionen om exempelvis politik och familjerelationer.

Ståuppshower är överhuvudtaget en svår balansakt. Den bäst förberedde ser oftast mest avslappnad och självsäkert improviserande ut. Inledningen på ”Dålig stämning” är för övrigt en oklippt presskonferens med kungen, som håller låda utanför en jaktstuga utan att bli avbruten av de 70-80 journalister från gräddan i sin gebit som var närvarande. Något som Nûjen återanknyter till långt senare i föreställningen. Det är klart att vår nuvarande kung ÄR tacksam att driva med och det gör den kurdisk-svenske komikern utan pardon. Det är roligt, men naturligtvis inte det djärvaste man kan göra på en svensk scen idag. Inte som när Stephen Colbert gentlemannamässigt lustmördade förre amerikanske presidenten George W. Bush på en pressmiddag med presidenten själv närvarande för sex-sju år sedan. Eller som när Nûjen själv enligt egen utsago drog ett skämt om 9/11 i New York som raskt avslutade hans karriär där innan den ens hade börjat.

Från Hollywoodfruar till hedersmord till homofobi. Rådande skönhetsideal i olika kulturer skärskådas, liksom den känsliga frågan om vem som egentligen bestämmer inom familjen. Sverigedemokraterna är en given måltavla som dock inte överutnyttjas. Men Nûjen passar även på att driva en smula med svenska komikerkolleger och samarbetspartners och kommer i sammanhanget in på den svenska ryggraden. Om det finns en sådan. Alla vill ju alltid vara överens.
- Vi biter ihop. Och så undrar vi varför var och varannan svensk har bettskena.
Mycket fungerar dock väldigt bra i Sverige, vilket kan vara en anledning till att människor söker sig hit (även om det är en försvinnande liten andel av det totala antalet flyktingar i världen idag, påminner han om). Som nyanländ från turkiska delen av Kurdistan eller kurdiska delen av Turkiet såg i alla fall Rinkeby anno 1983 ut som paradiset, relativt sett. Men efter Palmemordet 1986 stämplades kurder en tid som skyldiga till dådet - och i förlängningen till allt annat otyg också. Åtminstone framstod det så för den unge Özz under en period. Som också uppmärksammar att en väldigt liten procent av terrordåden i Europa de senaste åren begåtts av muslimska invandrare från andra kontinenter. Det handlar betydligt oftare om arga unga vita män. Som Anders Behring Breivik.

I sitt mest essentiella esse är han kanske i granskningen av en av Sveriges mest lönande exportvaror; vapen. Och då inte minst exceptionellt listigt utformade personminor, som han fick lära sig allt om under värnplikten. I vissa fall stora (eller små) som snusdosor, men ännu skadligare för allmänhälsan.
- Det finns en miljon sådana här, bara i Kurdistan. Tack Sverige.
Som sagt. Gliringarna saknas inte, men samtidigt intygar Nûjen sin kärlek till detta land, med alla dess skavanker och specialiteter; i en uppvisning som sällan flackar utan följer en fungerande dramaturgi och - glöm inte det - lockar fram många leenden längs vägen.

© Johan Lindahl
2013-10-20

Originaltitel: Özz Nûjen - Dålig stämning
Sverige, 2013
Regi: Özz Nûjen
Med: Özz Nûjen

Genre: Komedi
Hemmabio: 2013-10-23

Sök