Trance (2013)
Den vilda jakten på minnet
Att Danny Boyle ger sig in i en ny genre är knappast förvånande. Det är väl snarare är ett av hans främsta signum. Den här gången beskrivs det som en psykologisk thriller. Visst, kanske kunde man säga detsamma om "Shallow Grave", men det här är något helt annat. James McAvoy känns dock på många sätt som en uppdatering av Boyles forne favorit Ewan McGregor - något jag säger med den största välvilja och respekt. Det man ofta får i en Boylefilm, enligt min egen analys, är någon scen där människor vägrar att ta sitt ansvar och eventuellt, med lite viljeansträngning, kan man säga att det kriteriet uppfylls även här. Men det är långt ifrån allt som känns glasklart när eftertexterna rullar och jag är faktiskt beredd att förlåta herr Boyle för det.
Auktionsförrättaren Simon (McAvoy) gömmer en Rembrandt vars stöld han har medverkat till. En smäll på huvudet från halvläskige medbrottslingen Franck (Cassel) får honom att glömma var, så det hjälper inte ens att dra ut naglarna på honom. Ett besök hos en hypnotisör (Dawson) kanske kan lirka fram minnet? Och så är karusellen igång. Vad är verkligt? Vem kan man lita på? Vem lurar vem? Är det åtminstone underhållande? Ja! Väldigt!
Och det är inte pretentiöst. Det finns något med "Trance" som påminner om Guy Ritchies halvkassa "Revolver", men det här är ... ja, vad är det? Du kommer ändra uppfattning flera gånger under filmens gång, namndroppandes de mest oväntade titlar ur ditt interna referensbibliotek, en del av dem betydligt tyngre än man först leds att misstänka. Men en riktig film, det är det, med de varma färgerna från "Slumdog" och lek med reflektioner och refraktioner som kan mäta sig med skyskrapescenen i "Skyfall". Även när kameran står snett, vilket den gör ofta, så gör den det med stil. När så Rick (halva Underworld) Smith lägger på den tätaste musikmatta han kanske någonsin skapat (och det vill inte säga lite) så är det bara att kapitulera. Filmen blir just hypnotisk, på ett sätt som svenska "Hypnotisören" aldrig ens försökte vara.
Huvudrollerna kan diskuteras men jag tycker de är intressant besatta och karaktärerna ganska övertygande även när man försöker sätta fingret på vad de egentligen är för typer. Är verkligen skurkarna så skurkaktiga? Tänker de verkligen döda Simon? Kanske är de den sortens bovar som stannar vid tortyr? Det är intressant. Det är också en film där man inser både hur bra Rosario Dawson är, och hur mycket närvaro hon har. Hennes fulla frontala nuditet känns dock ärligt talat inte direkt nödvändig för filmen, även om den scenen kan sägas vara narrativt motiverad med en senkommen förklaring. Men kanske passar hon på att dokumentera sig i sitt fysiska esse, ungefär som Marisa Tomei verkade använda alla sina filmroller till för några år sedan. Valet att använda iPads i både hypnossekvenser och andra sammanhang känns också diskutabelt. I drömvärlden känns de för teknologiskt alldagliga och när de används i verkligheten undrar man exakt hur personen i fråga har skapat den självstartande presentationen med dess interaktiva video. Men det kanske finns en app för det ...
Mer då? Det pågår mer än en lek med konceptet hypnos. Det handlar också både om konst och identitet. Usch vad det lät klokt, men det råkar vara fallet. I alla fall lite. Humorn finns där förstås, men också plats för ett par rätt groteska scener.
Det blir en fyra från mig till "Trance", trots att den lätt kan avfärdas som en mellan-Boyle. Jag kanske inte är helt övertygad om att det hela är helt övertygande när det hela är slut, men jag är heller inte säker på motsatsen. Man blir kanske inte lika känslomässigt engagerad som under Boyles bästa, men man sitter på fascinerat och ibland förfärat helspänn mest hela tiden. Det är inte så illa det.
© Anders Lindahl
2013-10-19
DVD / Blu-ray
Extramaterialet på BD-utgåvan inkluderar något så väntat som en självbelåten bakom-film och något så oväntat som en kortfilm av den relativt okände Spencer Susser. Vad "Eugene" har på skivan att göra är inte helt uppenbart, men faktum är att den är värd att spendera 13 minuter på. En lekfull idé tar en något mörkare vändning när en småsorglig hotellgäst av misstag får laptop som förvandlar ord till handling.
Originaltitel: Trance
Storbritannien, 2013
Regi: Danny Boyle
Med: James McAvoy, Rosario Dawson, Vincent Cassel
Genre: Mystery, Thriller
Svensk biopremiär: 2013-06-05
Hemmabio: 2013-10-23
