Mirakel (2000)
Dansk ungdomsfilm á la Dennis Potter
Dennis Pedersen är 12 år och livet är inte helt lätt. Hans far dansade ihjäl sig när Dennis var fyra och hans överbeskyddande mor är bitter och självupptagen. Hans lärare har drag av Caligula i "Hets" och älskar att låta sin sarkasm flöda över Dennis. Han och hans bästa kompis är förälskade i Karen Elise, den snyggaste tjejen i klassen. Och till råga på allt är Dennis den enda kille i klassen som ännu inte fått könshår. Plats för en ordentlig dos av pre-pubertal ångest således.
När allt ser som mörkast ut söker Dennis P. stöd hos Gud fader. Och har man sett, Gud sänder ner en ängel till honom som ger Dennis P. en "änglalicens" att utföra mirakler. Alla hans önskningar kan gå i uppfyllelse på ett enkelt sätt. Steg för steg börjar Dennis P. förändra sin tillvaro genom att; göra så att modern kommer ur sin passivitet och bli utåtriktad; få sin kompis Mick att klä sig i töntiga kläder och avsky Karen Elise och på samma gång få Elise att bli huvudlöst förälskad i Dennis P.; göra läraren Sandstrøm till Dennis underdånige tjänare och en rad andra mirakler. Men naturligtvis spårar det hela ur, eftersom man aldrig kan få det man önskar sig på ett så behändigt sätt. Situationen blir minst sagt ganska rörig för stackars Dennis.
Även om historien på pappret kan verka pendla mellan att vara deprimerande och moralistisk är ingenting mer främmande för filmen än att deppa ner sig. Istället är "Mirakel" en mycket rolig barn- och ungdomsfilm. Bland annat spricker den narrativa tillvaron flera gånger upp i färgstarka musikalnummer av en tämligen absurd karaktär. Mycket av inspirationen till filmens uppbyggnad med plötsliga musikavbrott tycks komma från Dennis Potters fantastiska tv-serie "Lipstick on my collar" och att huvudpersonen kallar sig själv för Dennis P. är en väl så tydlig nick åt Potters håll. Att skådespelarna plötsligt brister ut i omotiverad sång kan säkert skrämma många och jag själv anser att det är bland det värsta som kan hända en films narrativ, men sångnumren i "Mirakel" framförs med en sådan sprudlande entusiasm att jag inte kan göra annat än att njuta av dem helt och fullt. Skådespelarna tycks ha påverkats av filmens energi och deras karaktärer tycks bäras fram av en lekfull glädje som är smittande. Stefan Pagels Andersen imponerar i huvudrollen som Dennis P. Många av karaktärerna är visserligen stereotyper, inte minst de vuxna, men det gör inte så mycket i sammanhanget.
"Mirakel" är en skön film som lätt hade kunnat bli både tråkig och deprimerande men i regissören Natasha Arthys händer lyfts den upp av en lättsamhet och, framför allt, en visuell bravura som man sällan ser i barn- och ungdomsfilmer. Fyra russin får det bli för filmen som inte fick mig att må illa av omotiverade sång- och dansnummer.
© Andreas Hallgren2001-10-18