The Man with the Iron Fists (2012)
Halvlyckad hongkong-homage med hiphop
Genom en liten kinesisk by med en gräll bordell och ett välskött värdshus ska någon gång på 1800-talet en stor summa guld fraktas. Lokale smeden, en svart man som lämnat staterna för att verkligen få vara fri, ciceronar oss bland karaktärerna och kommer också själv bli en nyckelfigur i dramat om förmögenheten, som den samvetslösa och töntigt stajlade lejonklanen vill norpa. En liderlig engelsman (en munter Russell Crowe med några extra kilo pondus) anländer i samma veva till stan i oklart ärende. Sonen till lejonklanens mördade forne ledare (Rick Yune från "Die another day") anländer också, i mera klart ärende - hämnd. Men en gigantisk wrestler (Bautista) som kan metallisera sig när det passar honom lejs att röja honom ur vägen. Lucy Liu är bordellmamma, men kommer få slåss. Låt dramat börja.
Det är campy men utan clownerier, corny men utan pålagd filmkornighet, cheezy men utan snabba inzoomningar. Det är tämligen våldsamt och ibland ganska snyggt, andra stunder medvetet lamt. Jag väljer att klassa det som avsiktligt och därmed skickligt utfört, att många av vajerstunten känns sådär härligt oövertygande som de gärna gjorde på den goda tiden, när tusentals sådana här filmer producerades i Hongkong. Ja, det är alltså en sådan där film som hänvisar till en hel genre och som kan mäta sig med genrens mindre högborna representanter men står sig slätt mot de relativa mästerverken. Signerad, bör väl nämnas direkt, gamle Wu-Tangaren RZA (uttalas "rizza", som ett feluttalat "razor").
Handlingen är lätt att följa. Antalet huvudpersonen med legendariska namn och attribut överstiger inte det redapåhållbara. Hiphopen, kanske oundviklig med regissören i åtanke, känns relativt hemmastadd i sammanhanget även om den 'egentligen' inte har där att göra. Tarantino, som 'presenterar' den här filmen, använde ju samma grepp i "Django Unchained". Apropå Quentin: gamle Gordon Li (stavning varierar) har fått en liten roll som påminner lite om en av hans "Kill Bill"-karaktärer och Pam Grier har likaså tilldelats en ytte-pytte-roll. Order från ovan?
Du måste inte gilla den. Du måste inte ens välja sida mellan de som förstår att det är en hyllning till Hongkong-studion Shaw Brothers gamla fajtingfilmer men tycker att den misslyckas och de som förstår samma sak men *tycker* att den lyckas. Du bör däremot inte bry dig om de kritiker som rätt och slätt avfärdar den som överspänd, klyschig och dåligt spelad. För det ska den förstås vara.
Jag är dock den förste att kritisera filmskapare som använder denna ursäkt för att urskulda allt, inklusive tråkighet. Och lite småtråkig är den ibland. Den saknar den klass och skönhet som faktiskt dyker upp lite här och var i de gamla Shaw-filmerna och nöjer sig med att vara hongkongigt trashig, men blodigare än många av förebilderna. Den är okej, men inte fullt så kul eller härlig som en sådan här homage skulle kunna vara.
Å andra sidan har tydligen Eli Roth (producent, medförfattare och smårollsinnehavare) lyckats få RZA att göra det som nämnde Quentin inte kunde förmå sig till på "Kill Bill"; att klippa ner sin film till en resonabel längd.
© Anders Lindahl
2013-08-06
Originaltitel: The Man with the Iron Fists
USA / Hongkong, 2012
Regi: RZA
Med: RZA, Rick Yune, Russell Crowe, Lucy Liu, Dave Bautista, Jamie Chung, Byron Mann, m.fl.
Genre: Action
Hemmabio: 2013-06-26
