Beasts of the Southern Wild (2012)
Succéartad suggestiv socialrealism
Utanförskap. Fel sida gränsen som samhället satt upp. Här i skepnad av en bokstavlig vall. Innanför den rekommenderas invånarna i detta ständigt utsatta Louisiana att hålla sig. Utanför den finns ändå några vinddrivna existenser som valt en annan väg. Några av dem är sexåriga Hush Puppy och hennes alltmer sjuklige far Wink. Han försöker med ibland hårda nypor att lära henne överleva inför den tid då han själv inte kommer att finnas där längre.
Modern är försvunnen ur bilden, men Hush Puppy verkar kommunicera med henne på sitt speciella sätt. Barnet är huvudpersonen, berättaren, perspektivet är hennes och hon filosoferar som en Ingmar i ”Mitt liv som hund”. Tonen är både sakligt konstaterande och barnsligt naiv, eller outsägligt vis.
Filmen i sig kan sägas vara 80 procent atmosfär och miljöbeskrivning och 20 procent story. Den är i stort sett bedårande med sin närmast unika vision och samtidigt en snårskog av intryck. Socialrealistisk och drömmande, magiskt realistisk. Samtidigt. Inga kända ansikten i rollistan, i alla fall inte förrän ”Beasts” blev en oväntad succé med Oscarnomineringar till bland annat underbarnet Quvenshané Wallis. Persongalleriet består dock av en samling original som tränger igenom rutan i en vardagsskildring som också lurar på en annalkande apokalyps.
Vädrets makter kan vara obarmhärtiga och de här människorna lever utan samhällets beskydd, såvida de inte underkastar sig krav på att 'komma in i stugvärmen' och bli omhändertagna med kraftigt beskuren rörelsefrihet som biverkning. Men vad är det för sorts film i grunden? Och vad är det viktigaste att ta med sig? Jag tror om inte annat att det är en historia vars smygande suggestiva karaktär kommer att lämna avtryck under en längre tid framöver. Det är inte filmisk Fast Food utan en mer svårspjälkad stuvning med en smak som stannar kvar.
© Johan Lindahl2013-08-01