Hemlock Grove - säsong 1 (2013)
Lång säsongs färd mot att nästan bli bra
Vid flera tillfällen var jag beredd att faktiskt släppa den här Netflix-premiärade serien helt och ägna mig åt mer lovande saker, som av mig hittills missade "Arrested Development". Men har man väl investerat en viss summa tid så tar det ju emot att avsluta studierna utan betyg. Möjligheten att sätta russin-betyg, alltså. Så nu har jag följt hela säsong ett av vad som enkelt uttryckt är ännu en vampyr- och varulvsserie (med delvis annan terminologi) och kan i alla fall konstatera att den inte är fullständigt poänglös.
Men hur ska man ens försöka sammanfatta den här serien utan att redovisa hela säsongens händelser? Ett sätt är att ytligt påpeka saker som de två kära skådisåterseendena från "Battlestar Galactica" (Kandyse McClure och Aaron Douglas) eller vad som ser ut som digra Apple-produktplaceringer, frånsett att man undrar varför Apple skulle vilja pröjsa för dem. Ett annat är att kalla den en inkonsekvent röra, men det känns lite orättvist. När resan väl når slutet (för säsongen, det är ganska uppenbart att de inblandade vill ombes göra mer) så är det tydligt att mycket av det som hänt tidigare har föreskuggat finalen. Men vad hjälper det när samtidigt så stor del av handlingen känns antingen ointressant eller förbryllande malplacerad i sitt sammanhang.
Ironiskt nog så inleds ju "Eli Roths första TV-serie" (han har inte ens regisserat ett pliktskyldigt avsnitt utan nöjt sig med att vara en av många producenter) på just det sätt man kunde hoppas: med ett nogsamt undvikande av alla de fällor som senare säsonger av "True Blood" glatt har kastat sig i. Det känns mer avskalat och behärskat, och ändock brutalt. En romsk yngling anländer till den ganska deppiga staden Hemlock Grove med sin mamma (duktiga Lili Taylor). De flyttar in i bortgångna morbror Nicolaes slitna men stora husvagn ute i skogen. En liten flicka dyker upp och undrar ifall ynglingen är varulv. Lustigt nog är han det, men det är väl inget man vill skylta med. Peter (Landon Liboiron ) är seriens bästa karaktär: sympatisk men full av hemligheter.
Rika släkten Godfrey styr och ställer i staden. De äger det höga hus / torn där märklig forskning bedrivs och det övergivna stålverket ligger på deras mark. Bortskämde Roman (Bill Skarsgård) har destruktiva tendenser och förmågan att övertyga folk om vad som helst bara genom att spänna blicken i dem. Han är också en ganska bra karaktär, vars omtanke om storvuxna och småläskiga systern är en av flera bra nyanser.
De två konstiga pojkarna inleder en osannolik vänskap centrerad kring deras försök att avslöja vad för djur, odjur eller människa som dödar flickor vid fullmåne. Romans osunda fixering vid kusinen Letha och hennes förälskelse i nykomlingen Peter är ett av många problem som låter serieskaparna fylla speltiden.
Bland de äldre förmågorna ser vi Dougray Scott och Famke Jansen. Den förstnämnda är psykolog med sluskig framtoning och en svårfixerad personlighet medan den sistnämnda spelar Romans mystiska mor med en något märklig brittisk dialekt som väl främst ska antyda att hon inte bara är äldre än hon ser ut utan väldigt mycket äldre.
Fler karaktärer finns här förstås. Ett hemligt sällskap med ett heligt uppdrag. En lågmäld men väldigt stark chef för forskningstornet som bitvis ger lite "Lost"-känsla åt det hela. En änkesheriff med två döttrar och deras bästa vän, Christina, tjejen som Peter träffar i första avsnittet. Hon vill bli författare och kommer dyka upp både titt som tätt, ibland till synes utan egentligt ärende i handlingen. Hela serien verkar målmedvetet kasta av sig all sin potential till förmån för tanken om "more is more." Resultatet är att det blir allt mindre intressant. Målgruppen känns närmast odefinierad, men gissningsvis siktar de i alla fall in sig på en äldre tittarskara än Twilight-basen. Morden och deras efterdyningar, och även varulvsförvandlingarna, är rejält brutala samtidigt som generöst med tid ägnas åt segdragna dialoger eller rentav en smått usel drömsekvens.
Det finns en roman i botten, så det handlar inte om att de inte vet vart de är på väg. Särskilt som dess författare, Brian McGreevy, jobbat som manusförfattare även på serien. Snarare ligger felet i vad de engelsktalande behändigt kan omnämna som "pacing". Det är helt enkelt inte särskilt skickligt berättat. Serien segar sig och vimsar runt för mycket och saknar tillräcklig pondus för att man som tittare lydigt ska tillåta det.
Jag gillar trots allt ganska mycket med slutet. Jag gillar whodunnit-förklaringen och i viss mån den tunga och tragiska epilogen. Men det räcker inte. Nu har jag sett den, så ni slipper.
© Anders Lindahl
2013-06-25
Originaltitel: Hemlock Grove - Season 1
USA, 2013
Regi: Deran Sarafian T.J. Scott
Med: Famke Janssen, Bill Skarsgård, Landon Liboiron, Penelope Mitchell, Dougray Scott, Freya Tingley
Genre: Skräck, TV-serie
Teman: Originalproduktion från Netflix Vampyrer
Ingår i följande teman
