Les Les Misérables (2012)

Lite för lång men mycket mäktig musikal

Vive l'amour! Vive la revolución! Vive la… whatever works for you, man! Min skolfranska är ganska rostig. Storskaligt spektakel med patenterade passionsutbrott och en stundtals magnifik musikalisk inramning är det här i alla fall. Jo, det svänger verkligen på alla plan när det är som bäst. Samtidigt är två och en halv timme av den här varan lite i mycknaste laget, vilket gör mig aningen kluven inför den i det stora hela så häftiga helheten. Aktiviteten är inte riktigt lika intensiv och känslostormarna inte lika bedårande i varenda en av dessa drygt 150 minuters Oscar-flirt efter fransk förlaga filtrerat genom storbritanniska sensibiliteter och förverkligat via delvis feta amerikanska plånböcker (som det brukar vara när budgeten rusar iväg som den synbarligen gjort här). När finalen släpper ut alla duvor (bildligt) mot det öppna himlavalvet är det i alla fall genuint gripande om man inte har ett hjärta av sten.

En invändning, som kanske inte är så enkel att åtgärda eftersom det finns originalmanus att ta hänsyn till, är Anne Hathaways uttåg ut handlingen när hennes olycksaliga ensamstående moder och offer för alla konspirerande omständigheter kastar in handduken innan den första timmen är till ända. Alltså, så långt är det hennes bravurnummer som verkligen satt molekylerna i rörelse, men sedan får andra ta vid att fylla ut den kostymen eller korsetten. Här finns en del av båda varorna. ”Les Misérables” skrevs från början av Victor Hugo och blev sedan en av världens mest älskade musikaler - som jag hittills aldrig sett i scenversion. Filmversioner finns det ett antal, men själv har jag nog tidigare bara tagit del av den från 1998 med Geoffrey Rush och Liam Neeson under överinseende av Bille August.

Här är det Hugh Jackman som straffången Jean Valjean, vars tillvaro efter sina avtjänade år kompliceras av en ständigt uppdykande lagens väktare, den nitiske Javert (Russell Crowe) som inte tror på reformerade karaktärer och har en förmåga att röka ut en man som förtvivlat försöker skapa sig en ny identitet och göra gott även för andra i livet, efter att en präst en gång faktiskt visat prov på att samhället kan erbjuda både förlåtelse och förnyat förtroende. Men Valjeans ibland välmotiverade paranoia leder honom att försöka gömma sig undan med den föräldralösa Cosette och skydda henne från allt farligt, medan staden omkring dem kokar av missnöje och återuppväckt revolutionsanda några decennier efter det vi brukar känna till som Franska revolutionen. Ja ja, en del av er känner väl till handlingen medan andra kan få upptäcka den själva. Det finns mycket som är bra och ständigt aktuellt i dess idéarv fram till våra dagar, liksom filmskapandet här är ståtligt; ömsom vackert, kraftfullt och ibland påfallande oglamouröst. Och så med vissa vitsiga vitamininjektioner i form av Sacha Baron Cohen och Helena Bonham-Carter som vällustiga skojare i slummen.

Melodierna är i sina bästa ögonblick snabbt fästande örhängen och i vissa fall med härligt uppviglande kvaliteter vid sidan av de finstämda, på rätt sätt sentimentala intimare styckena. Men allt är inte överlag lika akut minnesvärt rent kompositionsmässigt. När hörde du en musikal senast, klassisk eller nyskriven, som klarar det kravet? Nu är som sagt min huvudsakliga invändning att allt trots allt pågår lite för länge. Och möjligen är det här en av de filmer som bäst uppnår sitt syfte att uppsluka åskådaren och inte lämna utrymme för någon analytisk distans när den visas på bio och inte som för min del, via DVD. Men dock, bör den ses av alla med minsta intresse för musikalgenren eller som vill höra Crowe försöka mäta sig med den naturlige showmannen Jackman i patos-osande väldrillade vokalkonster? Mais oui aujourd-hui!

© Johan Lindahl
2013-06-16

Originaltitel: Les Misérables
Storbritannien/USA, 2012
Regi: Tom Hooper
Med: Hugh Jackman, Russell Crowe, Anne Hathaway, Amanda Seyfried, Eddie Redmayne, Aaron Tveit, Daniel Huttlestone, Samantha Barks, Sacha Baron Cohen, Helena Bonham Carter

Genre: Drama, Musikal, Romantik
Hemmabio: 2013-05-22

Sök