The Mexican (2001)
Om den bara inte försökt vara rolig...
Jerry (Brad Pitt) har genom en oturlig trafikolycka blivit insyltad i en organisation av den mindre legitima sorten. Under fem års tid har han gjort allehanda uppdrag åt organisationen ledare Margolese (Gene Hackman), som hamnade i fängelse på grund av Jerrys slarviga uppträdande i trafiken. När vi kommer in i historien är Margolese på väg ut i frihet och det är dags för Jerry att göra sin absolut sista tjänst åt honom. Det är som det plägar alltså; det är alltid en sista grej som måste fixas och i vanlig ordning flyter uppdraget inte på riktigt så som man skulle kunna önska.
Vad Jerry ska göra är att ta sig ner till Mexico, hämta en antik pistol och leverera den till Margolese. Det låter ju enkelt nog, eller hur? Men naturligtvis är det fler som är ute efter pistolen och Jerry får problem av allehanda slag när han försöker lösa sin uppgift. Som om inte det var nog har Jerry det en aning snärjigt på hemmafronten med sin flickvän Samantha (Julia Roberts). Etter värre blir det när Samantha blir kidnappad av en sympatisk mördare spelad av James Gandolfini (från tv-serien "Sopranos").
"The Mexican" är en så kallad actionkomedi, och i en sådan ska ju de till synes enkla uppgifterna av brottslig karaktär gå snett och tillvaron upplöses i en snärjig soppa där flera gäng är ute efter samma sak, där hyrda hejdukar springer om varandra hej vilt, där lojaliteter snabbt skiftar och där alla försöker blåsa alla andra, eller tror att alla andra försöker blåsa dem själva. Det blir för alla inblandade en lätt knepig situation och i "The Mexican" inte minst så för vår huvudperson Jerry.
Men "The Mexican" är också en actionkomedi med inriktning på relationer. Den kidnappade Samantha har långa diskussioner med sin kidnappare, där hon försöker få ordning på hennes och Jerrys trassliga relation. Terapeutsnacket flödar ut ur Samanthas mun och får ett välbehövligt bollplank i Gandolfini-karaktärens mer handfasta relationstips. Den homosexuella lönnmördaren har själv en hel del svårigheter att diskutera och de båda finner en sorts vänskaplig samhörighet även om deras inbördes relationer som fånge-fångvaktare sätter en tydlig gräns för tilliten.
"The Mexican" har sina klara fördelar; Brad Pitt, Julia Roberts och James Gandolfini klarar av sina respektiva roller med en skön självklarhet och det finns en hel del underhållande detaljer i filmen. Men den har också stora problem. Det främsta av dem är att regissören Gore Verbinski har svårt att bestämma sig för om han vill göra en ren actionkomedi eller en relationskomedi med inslag av action. Ingetdera lyckas fullt ut i "The Mexican" och denna osäkerhet på vad filmen vill vara är inte till dess fördel, för att uttrycka det milt.
Genren actionkomedi har ett stort inbyggt problem. Det är i denna typ av film meningen att man ska skratta åt allvarliga saker som våld och mord, på samma självklara sätt som utövarna av desamma skakar av sig sina handlingar med en axelryckning. Som åskådare ställs man inför ett moraliskt dilemma och det krävs mycket mer av filmen än vad "The Mexican" presterar för att man ska kunna njuta av filmen fullt ut. För att jag nu inte ska ta fram de allra största moralpekpinnarna vill jag tillägga att jag tycker att till exempel den extremt våldsamma "Lock, stock and two smoking barrels" (1998) är en utsökt rolig film, men där Guy Ritchie lyckas fallerar Gore Verbinski kapitalt. För att skapa komedi krävs ett tempo med ett fingertoppskänsligt flyt och, när det ska bli komik av våldsamma situationer, att man som betraktare är så pass alienerad från karaktärerna att man egentligen inte bryr sig om vad som händer med dem.
Det är här som Verbinskis genreblandning ställer till det. Genom att införa diskussioner om relationsproblem i historien sjunker tempot till en nivå där filmen känns utdragen och seg samtidigt som det till viss del fördjupar karaktärerna så att deras reaktioner inför egna och andras våldshandlingar blir alltför ytliga. Våldet blir inte komiskt utan gränsar till det otäckt realistiska och när karaktärerna då utan större svårigheter skakar av sig det skedda blir det svårt att känna någon form av sympati för dem. "The Mexican" försöker flera gånger uttryckligen vara rolig men det faller mestadels, åtminstone i mina ögon, platt till marken.
Man skulle också ha kunnat gå en helt annan väg i "The Mexican", nämligen den att inte försöka sig på komik överhuvudtaget. Det finns material i Wymans manus till en allvarligt menad film och jag håller det för troligt att filmen hade gjort sig bättre i en mer allvarsam sättning. Men för det hade det nog krävts en helt annan person bakom spakarna. Gore Verbinski har hittills bara en tidigare långfilm i bagaget, den framgångsrika slapstickkomedin "Mus i eget hus" (Mouse Hunt, 1997), och han tycks, av "The Mexican" att döma, inte vara mogen ännu att ta sig an ett projekt av större dramatisk tyngd.
© Andreas Hallgren2002-01-02