Endgame (2009)

Funktionellt dokudrama om apartheids avveckling

- Mitt namn är Thabo Mbeki och jag är terrorist.
ANC-representanten och senare presidenten är på middag med brittiska entreprenörer i, som det skulle visa sig, slutet av Sydafrikas apartheid-era. Och uppvisar möjligen ett uns ironi. Hur var det nu igen - var inte självaste Nelson Mandela stämplad som terrorist inte bara av sitt hemlands regering utan även amerikanska CIA på den tiden? Det kretsar mycket kring medling med förhinder i ”Endgame”. En undercover-medlare på plats i det än så länge stängda och segregerade landet letar upp telefonautomater för viktiga samtal. Nya färgband till skrivmaskinen rekommenderas till en student av en filosofilärare (som också ska få en viktig roll i omvandlingen av nationen). 1980-talet var annorlunda på många områden, inte bara tekniska. Regeringen och motståndsrörelsen ANC har svårt att mötas och förhandla utan att väcka vrede hos sina respektive anhängare. Men de kanske helt enkelt måste, kosta vad det kosta vill?

Bakom stängda dörrar och stark säkerhetsapparat får en av världens då mest kända fångar, Nelson Mandela, besök av justitieministern och andra högdjur från landets ledning. Samtidigt, våren 1988, arrangeras en sammankomst i Somerset på den engelska landsbygden för att försöka bräcka dödläget mellan sagda regering och ANC. Parallellt pågår andra diskreta möten och dubbelspel. Mycken misstänksamhet står i vägen för framsteg. Bombdåd brukas av destruktiva krafter på båda sidor, men vem är ytterst ansvarig för dem? Vem har kontroll? Och vems ord väger tyngst för att vända utvecklingen?

Själv kommer jag ihåg de livliga diskussionerna kring apartheid, bojkott av Sydafrika och Mandelas frigivning från den berörda perioden, mitten av 1980-talet och fram till början av nästa decennium. Det här är ett försök att skildra spelet bakom kulisserna. Hur exakt sant och trovärdigt det är kan jag inte bedöma rakt av, men filmen har karaktären av genomarbetat dokudrama på gott och ont.

Bilden av konflikten och de inblandade individerna tillåts vara en aning komplicerad. Och castingen är inte precis gjord med vänsterhanden. William Hurt som den motvilligt medlande professor Esterhuyse, Chiwetel Ejiofor (”Serenity”, ”Children of Men”) som motpartens representant Thabo Mbeki och Mark Strong som sydafrikanska regeringens säkerhetschef. De är valda med omsorg och filmens ibland rutinartade funktionella framtoning beror mer på traditionell berättarteknik och en dramatisk kurva som är påfallande välbekant.

1990. Dit har vi nått när filmen når sitt slut. En tid av avgörande förändringar och en process som skedde mer i det öppna.
- Det krävs en stor man för att göra sig osynlig, hälsar en av de hemliga förhandlarna till en annan. För här uppmärksammas i första hand de som inte syntes lika mycket utåt, på den tiden i alla fall, men ofrånkomligt hade betydelse för vad som hände senare. Åtminstone enligt filmens verklighetsbeskrivning. Men Mandela blev ju sedan 'det nya' Sydafrikas förste president, följd av Mbeki. Filmen kan framstå som ett beställningsjobb för utbildnings-TV, baserat på en bok av Robert Harvey - ”The Fall of Apartheid” - men fungerar tillfredsställande i alla fall på det planet.

Noterat ur eftertexterna: Irländska IRA sökte senare i hemlighet råd av ANC om hur man kommer fram till fredliga lösningar i sin egen konflikt med brittiska regeringen.

© Johan Lindahl
2013-05-02

Originaltitel: Endgame
Storbritannien, 2009
Regi: Pete Travis
Med: William Hurt, Chiwetel Ejiofor, Jonny Lee Miller, Mark Strong, Clarke Peters, John Kani, Derek Jacobi, Timothy West, Matthew Marsh, Gabi Scheibert, Moshidi Motshegwa, Amelia Bullmore

Genre: Drama, Historia, Politik
Teman: Apartheid

Ingår i följande teman

Sök