Bandit Queen (1994)
Kraftfull skildring av kvinnlig rebell i klassamhälle
I vinter har Indiens kvinnor och deras status i samhället varit återkommande i världsnyheterna efter en brutal våldtäkt i New Delhi med dödlig utgång. Protester och debatter har följt på tragedin; landets allmänna maktstrukturer har skärskådats, liksom vilka attityder som präglar kulturen. Är det något unikt för just Indien? Troligen inte, men detta miljardbefolkade land som kanske blir en av de största och viktigaste ekonomierna i världen inom kort, har blivit belyst just ur genusperspektiv med sällsynt intensitet efter studenten som steg på fel buss och senare dog av sina skador.
De traditionella familjerollerna i landet framstår inte som särskilt upplyftande i ”Bandit Queen”, vilken framförallt utspelas under 1970- och 80-talet. Bakgrunden är verklighetens Phoolan Devi (1963-2001), omväxlande skurkförklarad och folkhjältinna efter en karriär som stråtrövare och senare parlamentsledamot. Den politiska karriären som tog slut när hon mördades (möjligen motiverat av hämndbegär från anhöriga till personer hon själv anklagas för att ha dödat) skildras dock inte här. Regissören Shekhar Kapur och hans manusförfattare Mala Sen tar i stället fasta på hennes uppväxt i en lågkastfamilj i delstaten Uttar Pradesh och alla umbäranden hon går igenom; en serie rena oförrätter som skapar en ond cirkel och gör det fullt begripligt att revanschlystnaden väcks.
Som mycket ung flicka blir Phoolan bortgift med en man hon väljer att rymma ifrån. Hennes föräldrar har svårt att förlåta brottet mot seder och bruk, särskilt med tanke på sin egen utsatta position långt ner i samhällshierarkin. Olika omständigheter leder till att hon hamnar i lag med laglösa, där hon egentligen för första gången möter någon form av respekt - åtminstone från vissa av medlemmarna i en grupp splittrad av inbördes maktkamp och spänningar mellan olika kast i gruppen. Livet fortsätter att vara en pärs för Phoolan, som hittar korta stunder av lycka mellan långa perioder av prövningar och fler förnedrande upplevelser. Men hon är en överlevare, som till slut vänder på steken och börjar utmäta sin egen form av rättvisa. Eller är det rättvisa? Filmen förskönar inte historien eller förenklar konflikterna, men efter uppladdningen och de fortsatta närgångna beskrivningarna av utnyttjande och regelbundna övergrepp är det svårt att inte sympatisera på något sätt med huvudpersonen, även när hon själv uppenbart gör sig skyldig till övervåld som även drabbar till synes oskyldiga offer. Det mest omdiskuterade fallet är en massaker i byn Behmai 1981, som hon anklagas för att ha genomdrivit i jakt på sina egna plågoandar.
Filmen är i sina starkaste scener - och det finns många sådana - ovanligt emotionellt påträngande. Det är genomtänkt iscensatt med varierande bildvinklar och ofta kraftfulla visuella uttryck, som givetvis drar nytta av Seema Biswas inlevelsefulla tolkning av Devi själv. Enligt IMDb var det här hennes debut, som sedan följts av över 40 andra filmroller, främst i indiska filmer som inte direkt är hushållsnamn hos oss. Stjärnglansen i rollistan från vårt perspektiv är också försumbar, men här är svårt att hitta några svagheter eller falska tonlägen i vare sig ledande karaktärer eller förbipasserande figurer. Åtminstone såvitt jag kan bedöma, som själv hittills aldrig besökt Indien, men gärna skulle göra det någon gång. Värt att nämna: pakistanske legendaren Nusrat Fateh Ali Khan (1948-1997) har bidragit med sin särpräglade, sufism-inspirerat hemsökande tonkonst.
Om regissörens namn verkar bekant, så har han inte direkt varit överproduktiv, men ändå lämnat fler avtryck i filmhistorien efter det här. Shekhar Kapur är mannen som ledde Cate Blanchett et al till stordåd i det kompromisslösa historiska dramat ”Elizabeth” (1998) och i något mindre storslagen men ändå fullt godkänd utsträckning i den senkomna uppföljaren ”Elizabeth - The Golden Age” 2007. Hans förkärlek för verklighetsbakgrund har gjort det tacksamt att kritisera innehållet för brist på bokstavlig återgivning av den verkligaste möjliga verkligheten, men känsla för bildpoesi, dramaturgi och engagerande narrativ har han absolut. I fallet ”Bandit Queen” har bland annat den verkliga Phoolan Devi klagat på sanningshalten, samtidigt som filmen ledde till internationell uppmärksamhet för henne själv. Ett livsöde som enligt Wikipedia också genererat en bunt böcker och en ibland mytisk aura, där hon intar rollen som, just det, en modern Robin Hood-karaktär. Hur mycket gemensamt de två har ifråga om omtänksamhet om de fattiga har dock ifrågasatts också det. Om nu ens gamle Robin själv hade så mycket gemensamt med detta sitt ärbara eftermäle. Men det är väl en annan historia...
© Johan Lindahl2013-03-28