Moonraker (1979)

Tramsig men trevlig att se på

"Moonraker" har länge varit Bond-filmen jag gillat att dissa. Helt fel har jag väl inte haft, men återbesöket föranlett av jubileumsboxen tvingar mig också till viss revision av häcklandet. Det kan ju inte bara bero på Blu-ray-bilden och den monumental mysiga Bond-känsla som hela lådan försätter en i. Jag har förmodligen varit onödigt hård i min dom förut mot den här filmen.

Visst, slutet är samma slut som i "Älskade spion", fast ute i rymden, och vissa scener i den här filmen är sensationellt tramsiga. Löjliga specialgondoler och glaskrossarorgier i Venedig och den odödlige Jaws fjantiga flygturer. Men här finns också en av franchisen mest minnesvärda scener, där dödliga hundar jagar en naiv skvallrerska genom en vacker skog till några av de mest stämningsladdade toner som komponerats för en Bondfilm. Tunga men konstnärliga puckar ...

Och Michael Lonsdale är en utmärkt superskurk. Kontrollerad men inte tråkig, artikulerad men inte babblig. Är det han som låtit stjäla en rymdfärja? Ja, det är väl knappast något som en vanlig biltjuv skulle klara av. Bond undersöker saken, bland annat i hans enorma palats som flyttats sten för sten från Frankrike. Lois Chiles är för övrigt inte bara en av de vackraste Bondbrudarna utan också en av de coolaste och mest handlingskraftiga. Sitt fåniga namn till trots (Dr. Holly Goodhead).

'Jaws' är som sagt tillbaka. "Well, of course, if you can get HIM ...", säger Drax imponerat i telefon till den icke namngivna agentur varifrån han beställer en Bond-dräpare. Jättelike Richard Kiels roll är ganska stor och inbegriper både avbrutna försök att bita huvudet av sköna damer och ett antal eskapader som hade inneburit slutet för mindre tåliga män. Han finner också kärleken. Tramsigt? Inte då ...

Man tillåter sig gärna att spoila lite mer när det gäller Bond-filmer ('alla har ju redan sett dem tusen gånger', typ) men jag ska försöka låta bli. Det handlar om rymden i alla fall, med vinkningar till diverse sci-fi, bland annat i form av knapptonerna till ett kombinationslås som spelar temat från "Närkontakt av tredje graden". Den avslutande bataljen ovan atmosfären har både svagheter och styrkor rent visuellt, men att Ken Adam fått bygga några av sina läckraste scenerier råder det ingen tvekan om. Till sin sista Bond-film (men långt ifrån sista film) verkar han ha låtit sig inspireras både av "2001" (som han tackade nej till) och sin egen "Dr Strangelove".

Att jag så gärna tar fasta på Adams insatser skvallrar kanske en del om filmens brister. Som alltså finns där i överflöd, även om jag nu känner mig lite mer förlåtande. Spektakulära linbanescener i Rio, utmärkt Barry-musik inklusive ett fint Shirley Bassey-tema och en hyfsat spännande final kan inte dölja att det här är en sämre kopia av nämnda "Älskade spion" som samtidigt försöker casha in på rymdhajpen i "Star Wars" fotspår. Att skärskåda historien och dess logiska luckor tänker jag inte utsätta den för, i rent medlidande.

Men nu är ju detta en typisk Bond-film i betydelsen 'allt är underordnat det underhållande'. Och visst underhåller den. Den är bara inte särskilt bra.

© Anders Lindahl
2013-02-18

---

DVD / Blu-ray

Den där Blu-ray-boxen, ja. Kanske är de två långa "böckerna" inte världens mest praktiska lösning, men de är vackert formgivna och bildkvaliteten på de filmer jag kikat på är inte oväntat så bra att man plötsligt har en giltig ursäkt att se om dem allihop.

---

Originaltitel: Moonraker
Storbritannien / Frankriker, 1979
Regi: Lewis Gilbert
Med: Roger Moore, Michael Lonsdale, Lois Chiles, Richard Kiel, Bernard Lee

Genre: Action, Äventyr, Sci-fi
Teman: James Bond

Ingår i följande teman

Sök