Black Butterflies (2011)

Självförbrännande själ kämpar med ett sjukt samhälle - och sig själv

Konstnärlig, idealististisk, passionerad, självförbrännande… Känns det igen? Den här gången handlar det om poeten Ingrid Jonker (1933-1965) som levde och verkade under Sydafrikas apartheid-era. Hennes far var en av de mer inflytelserika i maktapparaten och hennes oppositionella inställning skapade spänningar mellan dem, spänningar som är en del av berättelsen i ”Black Butterflies”. Men det handlar också just om en kvinna som kämpar med, eller ofta mot, sig själv, som saknar inre trygghet och söker upp situationer där hon inte har kontroll och som i längden orsakar ohållbara förhållanden. Ett ohållbart liv.

Efter att ha lämnat sin man som ”hon inte har något gemensamt med” träffar hon av en tillfällighet författaren Jack Cope som delar hennes värderingar, samtidigt som omedelbar ömsesidig attraktion uppstår. Enligt filmen räddar han henne från att drunkna när hon dras med av stridiga strömmar i havet under en simtur. De kommer att ingå i en grupp likasinnade, litterärt intresserade och i vissa fall även produktiva personer medan hon också inleder ett stormigt förhållande med Jack. Ingrid vill mycket, känner mycket och har starka svängningar i känslolivet som är svåra att hantera för omgivningen och inte minst för författarkollegan som erkänner sig 'dränerad' av henne och inte kan få så mycket gjort i övrigt som han skulle vilja. Men deras band bryts inte så lätt, även då de befinner sig långt ifrån varandra.

Den permanenta holmgången med fadern påverkar allt hon gör, och ganska uppenbart hennes relationer med andra män - av vilka Jack upptäcker sig inte vara den ende som hon dras till mer än som bara vän. Och familjens egna motsättningar blir en inte så diskret spegel av hela samhället i Sydafrika under den här perioden. Av det direkta våldet och förtrycket syns däremot inte så mycket explicit i filmen, men det finns hela tiden där som en fond och en inspirationskälla för de dikter Ingrid värker fram och som efterhand kommer att ge henne visst erkännande. Men kommer det att rädda henne själv? Utan att kunna särskilt mycket om Jonker i förväg känns det ganska snart åt vilket håll det lutar på det personliga planet och hur det kommer att sluta, men det är ändå en gripande film där komplicerade karaktärer inte skönmålas och deras drabbningar känns realistiska.

Carice van Houten (från Paul Verhoevens ”Black Book”) går en svår balansgång men får fram många nyanser i porträttet av Ingrid, medan hon matchas av på ytan mer behärskade män som har sina egna demoner men inte vill skylta med dem lika öppet. Som koda hörs Nelson Mandelas röst recitera ett av författarinnans färgstarka och påträngande poem i parlamentet när det nya, post-apartheid-sydafrika såg dagens ljus flera år senare, 1994. Det ger tyngd och resonans åt allt det råa raseri, den relationsångest och de personliga frustrationer som vi sett innan dess.

© Johan Lindahl
2013-03-03

Originaltitel: Black Butterflies
Tyskland/Holland/Sydafrika, 2011
Regi: Paula van der Oest
Med: Carice van Houten, Liam Cunningham, Rutger Hauer, Graham Clarke, Nicholas Pauling, Candice D'Arcy, Ceridwen Morris, Grant Swanby

Genre: Drama, Politik, Romantik
Teman: Apartheid

Ingår i följande teman

Sök