Orol, The King of B's (2012)
Drömsk mexikansk hyllning till hårt kämpande B-filmare
Drömsk nostalgitripp, en homage till klassisk mexikansk B-filmare, gjord med förkärlek för samma svartvita foto och melodramatiska gester som föremålet för filmen själv specialiserade sig på - enligt vad jag kan utläsa av förhandsmaterial och filmens egen struktur. Gangsterromantik, välpressade kostymer och tillhörande hattar, fala damer och stora puffror. Gott humör och skön stämning, men det krävs kanske att man är mexikansk medborgare och växt upp med Juan Orols egna filmer för maximal utdelning.
Hans karriär verkar ha tagit sin början någon gång under 1930-talet och hela storyn är uppbyggd som en komiskt färgad film noir med svartsjuka, intriger, diverse uppgörelser och, ska vi säga sensuella, dansnummer ovanpå allt. För de insatta fladdrar förmodligen bekanta filmtitlar förbi i en rask takt, som översatta lyder saker i stil med ”Gangsters mot cowboys”, ”Älskade mamma”, ”Hur korkade är inte människorna” och ”Gudinnan från Tahiti”.
Orols budget verkar oftast inte ha varit så hög och ibland har han inte råd att krossa exempelvis glas på ett verklighetstroget sätt efter en skottlossning - av ekonomiska skäl. Men han kämpar på trots svåra förutsättningar och ogina affärspartners med monopolställning, och så vidare. Kvinnorna i regissörens liv kommer och går, liksom framgången. Till slut inser Orol att han måste börja filma i färg och då byter även den här filmen till färgformat. Uppenbarligen färdigställde han 57 filmer där han skrev manus, regisserade, producerade, agerade och koreograferade. Just det, komponerade själv också. Take that, Robert Rodriguez!
Roberto Sosa i huvudrollen hittar rätt tonläge som speglar Orols blandning av charm, uppfinningsrikedom, ofrånkomlig optimism och envishet men ofta även okänslighet och ibland patetisk offermentalitet. En intressant karaktär det där, börjar jag inse efter en liten film som först förefaller alltför lättviktig och rörig men vinner över mig i längden.
© Johan Lindahl2013-02-11