The Traveler (2010)

Patetiskt på alla plan

Ska man tycka synd om Val Kilmer? Förstår han själv hur illa det är ställt eller småler han hela vägen till banken i vetskap om att det ibland inte krävs så mycket för att skramla fram ännu ett bidrag till hyran? Ska man förresten klara av att tycka synd om de här småstadspoliserna som drabbas av ett oväntat och högst oönskat besök från det förflutna? Det är svårt, eftersom de aldrig hinner få några riktiga konturer och i den mån de får några, framstår som förtjänta av en påminnelse om var gränserna går i deras yrkesutövning. Om det verkligen är så, låter regissören oss sväva lite halvt om halvt i osäkerhet kring, med ett tafatt försök till twist på slutet, som gör en redan förvirrad film till ett om möjligt ännu mer förlorat fall av effektsökande B-thriller, kapsejsad och degraderad till ett dåligt skämt.

Inga klichéer sparas i inledningen, varken stilistiskt eller storymässigt när allt vi ser skvallrar om just en mindre påkostad polisrysare med låg ambitionsnivå. Att det sedan gradvis avslöjar sig som en lika lågt satsande skräckhistoria med övernaturliga inslag som aldrig får någon styrsel eller tillfredsställande konsekvensnivå - det är möjligen en liten överraskning, kanske främst för att jag inte förutsett hur långt man är beredd att dra ut på flera väl aviserade våldsscener och med vilken vällustig aptit blodådror öppnas och inälvor skvätter på väggar och annan omgivande infrastruktur, naturlig eller människokonstruerad. Det kanske helt enkelt krävdes för att dra ut ett manus med stoppning för en dryg timme ytterligare en halvtimme och en väntande direkt-till-videomarknad.

Något om förutsättningarna från början, då: I en sömnig småstad ska sex poliser hålla ställningarna på stationen en julnatt när inget speciellt ska kunna inträffa. Mörkret har tidigare hemsökt nejden i form av en försvunnen flicka, som råkar vara dotter till den i sammanhanget högst rankade officeren på plats. Nu kliver en mystisk man (Kilmer) in i vestibulen och förklarar sig beredd att erkänna mord. Sex stycken, för att vara exakt. Någon tycker att han verkar bekant från förr; kanske som en luffare de en gång tog in för förhör i samband med den försvunna flickan. Han behandlades mindre än politiskt korrekt av samma sex snutar som nu finns inne på stationen, räknar en av dessa berörda uniformerade gestalter ut efter en stund. Annars räknar de inte så väl vare sig framåt eller bakåt och kan kvala in som en av de minst snabbtänkta polisensembler jag tror mig ha sett på film. Någonsin.

Vart barkar nu detta - och hur länge orkar vi bry oss? Efter att saker väl har börjar hända vill jag i alla fall på något sätt veta hur de ansvariga tänkt att knyta ihop sin läckande säck och håller därmed ut till det bittra slutet. Det gör mig definitivt inte lyckligare (vilket gäller även för mitt tvåhövdade se-sällskap) men åtminstone kvalificerad att utfärda en konsumentupplysning: Det här är inte särskilt bra. Det är inte troligt att just du heller kommer att höja ”The Traveler” till skyarna, oavsett preferenser i genreväg. Resultatet är i stort sett bara en motbjudande flopp och en film för vilken jag har svårt att känna så mycket mer än förakt.

© Johan Lindahl
2013-02-10

Originaltitel: The Traveler
USA/Kanada, 2010
Regi: Michael Oblowitz
Med: Val Kilmer, Dylan Neal, Paul McGillion, Camille Sullivan, Nels Lennarson, Chris Gauthier, John Cassini, Sierra Pitkin

Genre: Skräck, Thriller

Sök