"Dredd" är ett nytt försök att göra film av John Wagner och Carlos Ezquerras framtidsserie Judge Dredd. Förra gången, 1995, var det Sylvester Stallone som upprörde fansen genom att visa ansiktet på den i serien alltid hjälmprydde huvudpersonen. Här behåller Karl Urban hjälmen på i rollen som framtidens ordningsman, domare och bödel, men det är nog också det enda positiva som kan sägas om filmen.
Judge Dredd utspelar sig i en postapocalyptisk värld där USA består av två gigantiska städer separerade av ett ödelagt land. Brottsligheten är hög i den 800 miljoner stora Megacity 1 och det enda som upprätthåller ordningen är polisen/domarna. Det är en fascistoid och rättsvidrig värld, med få försonande drag, som målas upp i denna framtid. Det som funkar i den tecknade serien i form av distans, parodi och till och med en viss typ av väldigt cynisk humor, fungerar inte alls på film. Antihjältar är komplicerade saker och kräver oändligt mycket skickligare handlag än det regissören Pete Travis visar upp här. "Dredd" blir inget mer än ett långt, brutalt och ofta detaljerat blodbad. Den kvarvarande känslan efter filmen är en blandning av avsmak och tristess, med betoning på det senare. Bättre saker kan man ta med sig från en film. Ett russin och ingen rekommendation för denna filmversion av Judge Dredd heller med andra ord.