Modig (2012)
Skönhet och charm ger liv åt klyschorna
Unga Merida finner sig inte i sin lott. Hennes mor, skotsk klandrottning någon gång på vikingatiden, påpekar ständigt hur hon ska vara och varför; perfekt - för hon ska bli drottning en dag. Farsan Fergus, enbent efter ett möte med en monstruös björn, när drömmar om hämnd på besten men är en i övrigt munter krigarkung. Själv är Merida mer intresserad av ridande och bågskytte än av att vara tystlåten och lydig.
Deras klan styr över en kvartett av stridbara gäng som en gång i tiden enades mot ett yttre hot (vikingarna) men som oftast hamnar i slagsmål när det är dags för sammankomst. Som nu, när Merida ska välja sig en blivande make. Men det vill hon ju inte. Hennes desperata handlingar för rätten att själv få välja sitt öde får dramatiska konsekvenser när hon anlitar en inte alltför kompetent häxa för att "förändra mamma".
Om "Trassel" var Disneys (riktigt lyckade) försök att leka Pixar, så kan väl "Modig" uttryckas som Pixars motprestation. Det känns verkligen som en typisk Disney-film, vars trailer gjorde mig beredd att utropa att en ny era av endast mediokritet var i antågande för 3D-magikerna. "Modig" är på många sätt en bra bit ifrån Pixars favoritnejder: människor istället för uttrycksfulla manicker eller djur (inte unikt för bolaget men ganska ovanligt) och en saga av klassiskt snitt istället för en framtids- eller nutidshistoria.
Men den är bättre än jag trodde, piggare än trailern gav intryck av och en historia som lyckas väl med att kombinera energisk humor och små detaljer med mäktiga landskap och en del, för de mindre, ganska otäcka scener. De tappar aldrig bort sympatin, även när det blir som mest intensivt, och man tillåts ta med sig en go och gla känsla. När strikta mamman förvandlas till en björn men, i alla fall mestadels, behåller sitt fina manér är det lika charmigt komiskt som animeringsmässigt imponerande. De överdrivet skissade men känsligt animerade karaktärerna fungerar fint. Merida är en lika levande figur som arketypisk grundkaraktär av typen Trotsar Arketyperna.
Vacker är den också, med scenerier av ren "Sagan om ringen"-skönhet och en bunt tekniska bragder som resulterar i fager bildkonst. Meridas röda lockar hade inget 3D-bolag med självbevarelsdrift vågat sig på att animera för tio år sedan och när dotter och björn/mor ger sig ut och fiskar bevittnar vi det bästa vattenplask jag någonsin sett i en animerad film. Det är ljuvligt att se, helt enkelt - en Aladdinask av bildläckerheter.
Så jag förlåter Pixar för att de gör en film som slaviskt följer jag-vill-vara-mig-själv-mallen. Den funkar nämligen.
© Anders Lindahl2012-12-09
Tack till Disney för recensionsexemplar