The Pillow Book (1996)

Konstnärligt i kubik om kuddar och kalligrafi

Kort sagt: är du mer än genomsnittligt fascinerad av fenomenet filmkonst, med utpräglad betoning på konst, så är ”Pillow Book” helt enkelt en film du ska ha sett någon gång innan planeten kokar sönder och civilisationerna utplånas (eller krockar med en annan planet, som i ”Melancholia”). Om inte annat bara för att den finns. Regissör Greenaway med sin egen bakgrund i konstvärlden har alltid intresserat sig för densamma mer eller mindre uttalat i sina filmer, liksom han ständigt varit besatt av att skapa mer än genomsnittligt konstnärliga filmer. Ibland till det överdrivet konstruerades och krystades gräns - eller över. Just här visar han mycket av det han är absolut bäst på - och exponerar några av sina svagheter i förbifarten.

Jag ville i alla fall minnas detta som en extremt visuellt avancerad film när jag återvände till den flera år efter första gången jag sett den. Och det är den. Inte minst när scener och bildliga förlopp överlappar varandra, ofta med mindre bildrutor i den större tablån. Det kan låta rörigt och förvirrande, och det är det till viss del, men även en fascinerande skröna, ofta ackompanjerad av traditionell japansk instrumentalmusik. Eller vad jag tror är japanskt, men korsningen av den kulturen med den kinesiska i filmen är en poäng i sig, liksom kontrasten mellan tillbakablickarna på ett äldre samhälle och den stökiga, intensivt moderna neonglänsande metropoltillvaron.

Japanska Nagiko växer upp med en kalligrafiskt (alltså teckenskriftligt) begåvad fader och bär med sig arvet genom livet. Hon tar sig till Hong Kong och börjar ett nytt liv i miljonstadsvimlet, men inspireras av en gammal japansk skrift kallad just ”Pillow Book” författad av Sei Shonagon, att nedteckna sina egna erfarenheter som kommer att handla till stor del om kopplingen mellan kalligrafi och kroppen. Hon uppmanar män hon möter att använda hennes fysiska varelse som skrivpapper och söker ständigt efter den perfekta kombinationen av älskare och tecknare, utan att helt lyckas träffa rätt i matchmakingen. Så stöter hon på en ung engelsk översättare och inleder en relation. Till att börja med är hon lindrigt imponerad av hans estetiska förmågor, men kommer över tveksamheterna. De umgås, älskar passionerat och illustrerar varandra på flera språk. Så mycket annat verkar de inte ha tid med, i en pågående ritual som kan föra tankarna till det besatta paret i ”Sinnenas rike”.

Men Nagiko har en annan agenda också, föregivet att bli författare och med en fixering vid en viss bestämd förläggare. Översättaren blir hennes budbärare, utan att veta eller förstå hennes motiv tillfullo. Han förblir inte heller den enda förmedlaren av hennes meddelanden, levererade lekamligen i långa textmassor till mottagaren.

Konsumentupplysningar och eventuella reservationer? ”The Pillow Book” innehåller, som de flesta av regissörens verk, en försvarlig dos erotiska anspelningar och avkläddhet, vilket här hänger ihop med handlingen på ett logiskt sätt, men kan vara provocerande flitigt förekommande och antar - liksom själva filmen - en allt mörkare ton. Det finns scener som så uppenbart direkt anspelar på eller travesterar hans tidigare och kanske även totalt sett mest påträngande film ”Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare” att jag egentligen inte ska orda för mycket om dem för att inte avslöja för mycket. OK, det är inte lika konkret makabert, men teman som svartsjuka och hämnd blir i Greenaways händer i regel illustrerade på diverse fantasifulla sätt med starka symboliska förtecken. Ta det som en varm rekommendation eller varningsflagg.

© Johan Lindahl
2013-07-26

Originaltitel: The Pillow Book
Frankrike/Storbritannien/Holland/Luxemburg, 1996
Regi: Peter Greenaway
Med: Vivian Wu, Ewan McGregor, Yoshi Oida, Ken Ogata, Hideko Yoshida, Judy Ongg, Ken Mitsuishi, Barbara Lott, Yutaka Honda

Genre: Drama, Sex
Teman: Konst på film

Ingår i följande teman

Sök