En dödsdömd har rymt (1956)
Men exakt hur har den dödsdömde rymt?
Robert Bresson, kritikerälsklingen och minimalisten, var inte känd för storslagna scenerier och stjärnskådisar. Nej, avskalat skulle det vara, och med amatörskådisar ('modeller' kallade han dem) i rollerna. Istället för att förlita sig på en skicklig teaterskådespelares kunnande nötte han in scenerna tills de kändes äkta. Kanske en förebild för Ruben Östlund, vad vet jag? Bressons teorier om film är inflytelserika och väldigt 'franska' och i hemlandet har han helgonstatus. Prettovarning, sålunda? Hur spännande kan en film bli med dämpat skådespel från folk som inte ens är riktiga skådisar, och när själva titeln förresten låter misstänkt likt en spoiler?
Väldigt spännande, säger 'dom'. Och det har de rätt i. Att se en människa omsorgsfullt peta tillbaka träflisor i en trasig dörr och dölja skarven med en penna kan vara fascinerande.
Bresson, som själv satt i tyskt krigsfångeläger under andra världskriget, började faktiskt göra film innan konflikten ens var över, men den här kom först 1956. Filosofi-studenten François Leterrier, som huvudsakligen skulle fortsätta sin filmbana som regissör - synbart utan högre konstnärliga ambitioner att döma av titlar och affischer på IMDB - gestaltar med anspråkslös trovärdighet motståndsmannen Fontaine, vars privatliv och förmenta brott vi snuvas på nästan alla detaljer om.
Det är synnerligen rättframt, med en voice-over som förklarar allt. Musiklöst för det mesta, när inte ett återkommande Mozartstycke ("Agnus Dei") väller fram och sätter olika stämningar. Bresson försöker inte vinna några poäng för raffinerat filmspråk, men får cred ändå för sitt tålmodiga sätt att berätta sin historia. Ljudarbetet är med rätta hyllat, och även det rättframt. Knaster, gnissel, steg.
Det är knappast Papillon-varning på den här klaustrofobiska, svartvita 'lilla' filmen. Vi ser mest små trånga celler och en innergård (han har i alla fall ett fönster, och lever inte i fullständigt misär om man jämför). Men visst vill han därifrån, särskilt som hans olycksbröder i de omgivande cellerna tenderar att arkebuseras på löpande band. Medfångarna är en av nödhävd lågmäld men ganska intressant skara. En grånad, desillusionerad cellgranne, en man vars fru angav honom, en präst – vars närvaro eventuellt är tänkt att styra tanken till att se filmen som en metafor för frälsning – något som inte är det minsta nödvändigt för att uppskatta den, men inte helt krystat med tanke på Bressons uttalat katolska livsåskådning.
En dödsdömd rymmer, skvallrar titeln. Vad som händer sedan avslöjar jag icke. Men först är en dödsdömd ute och ränner i korridoren om nätterna, efter att ha lyckats göra tre brädor i dörren löstagbara och återmonterbara. När Fontaine under första nattpasset suddar ut grymma instruktioner från en medfånges celldörr bjuds definitionen på tyst triumf.
Omsorgsfullt och sakligt redogör Fontaine för sin tilltänkta och noggrant planerade flykt. Hantverkarens stolthet kan skönjas i beskrivningen av de hakar och rep som han tillverkar. Det borde vara tråkigt. Det är inte tråkigt. Med den officiella dödsdomen kommer till slut också en cellkompis, en ung kollaboratör som förargat sina nya herrar och vars lojalitet man inte riktigt vet var den ligger. Om han ens är gammal nog att ha några sanna lojaliteter.
När det väl ska rymmas blir det infernaliskt spännande men det är också konsekvent en film som aldrig 'gör sig till', som inte hittar på tillgjorda komplikationer och sista-minuten-twistar. En förklaring till detta är förstås att Bresson inte velat svika verklighetens Andre Devignys högst sanna berättelse, som alltså utgör grunden. Och den är spännande nog som den är.
© Anders Lindahl
2012-09-01
DVD / Blu-ray
"En dödsdömd har rymt" finns att hitta i Atlantics klassiker-serie, den med med de kärleksfullt formgivna digipack-omslagen och den oftast totala bristen på extramaterial. Så är fallet även här.
Originaltitel: Un condamné à mort s'est échappé ou Le vent souffle où il veut
Frankrike, 1956
Regi: Robert Bresson
Med: François Leterrier, Charles Le Clainche, Maurice Beerblock, Roland Monod, Jacques Ertaud
Genre: Historia, Thriller
Teman: Andra världskriget Andra världskrigsveckan 2012 Fängelsefilmer
Ingår i följande teman
