En fiende att dö för (2012)

En film värd att bli besviken på allvar över

Till skillnad från en del är jag inte det minsta överraskad över att komikern Peter Dalle valt att göra en sådan här film. "Skenbart" avslöjade hans fäbless för förr i tiden-thrillers, även om det stora inslaget av brutal fars gjorde den lite svår att genreplacera. Den visade också på hans faktiskt inte oansenliga begåvning i ämnet spänning, men tyvärr också på hans kanske lite slappa självdisciplin. Första förhoppningen inför "En fiende att dö för" var alltså lite stramare tyglar, om du frågar mig, och en film som höll ihop hela vägen. Betyg och rubrik besvarar väl ganska tydligt huruvida förhoppningen infrias. Jag vill så gärna tycka att den här filmen är bättre än den är, men ren vilja räcker inte alltid. Om "Skenbart" spårade ur så kantrar den här skutan, och om den här recensionen bär drag av tjurighet så beror det på att det egentligen inte finns någon godtagbar ursäkt för haveriet.

Här befinner vi oss hur som helst i andra världskrigets början, snarare än i dess efterdyningar. En dramatiskt synnerligen välkomponerad grupp forskare har samlats på Svalbard för att bevisa tyske Wegeners på den här tiden kontroversiella teori om Pangea, superkontinenten. Det är en rysk besättning med norsk kapten, två britter varav en jude, två tyska vetenskapsmän och så Bellman - eller åtminstone en Gustav De Geer. Den sistnämnde får representera svenskintresset och även pyrotekniken, eftersom han är geolog. De har alla presenterats i olika mysiga rum och salar i tydlig och förklarande dialog. Musiken sväller upp lite väl dramatiskt ibland och att verkligen tro på det hela är inte helt lätt.

Som kompensation får vi - när vi väl sätter av ut till havs i den båt som kommer utgöra den huvudsakliga skådeplatsen - sagolikt vackra om än färgmässigt dämpade miljöer att vila ögonen på. Lugna, glittrande vatten, karga berg, isflak och sommarljusa nätter - för sitt val av skådeplats förtjänar Dalle i alla fall högsta beröm. Skådisarna - lika internationella som sina karaktärer - sköter sig också i allmänhet bra.

Snart nog bryter kriget ut men forskarna enas om att de står över slikt världsligt käbbel. Dessutom syftar ju deras arbete till att påminna människan om ett gemensamt ursprung som i en vacker tolkning kunde ända allt vad krig heter. Kärlek börjar också spira ombord. De övriga blir till och med tyska hedersmedborgare i en middagsscen med klara poänger och ganska lyckade meningsskiften. Det är lätt att föreställa sig hur cynikern (väl?) Dalle bara väntar på rätt tillfälle att brutalt beröva idealisterna deras illusioner, liksom i nämnda "Skenbart". Så långt helt okej.

Dalles svagheter börjar tyvärr skönjas när historien viker av åt det allt mörkare, med allt mer tillspetsade situationer, punkterade av dialog som presenterar olika synsätt på världen och mänskligheten. Tunga val måste tas och folk måste välja sida eller, nästan som i en Alistair MacLean-historia, överraskande avslöja vilken sida de alltid stått på. Ett tag, när det mest satsas på klaustrofobiskt båtrännande och enkel spänning, finns det fortfarande hopp om en uppslukande filmupplevelse. Att svensken inte nöjer sig länge med att vara vankelmodigt stammande neutralfegis utan ganska snart visar sig vara en handlingens man är rätt beslut för filmens dynamik.

Det är, frånsett några nästan irrelevanta longörer kring bland annat båtens båda tyskar, lätt att se vad Dalle försöker skapa: ett mikrokosmos av krigseran där folk tvingas bekänna färg och som erbjuder både spänning, cynism och klokskaper. Man kan dock inte värja sig från den allt starkare misstanken att Dalle helt enkelt har nöjt sig för snabbt med första bästa idé som passat in någorlunda i den ambitionen. Manuset blir rent ut sagt sämre och sämre ju närmare slutet vi kommer. Här finns förutsättningarna för ett nervigt, smart, Polanski-tajt kammarthrillerdrama. Det är inte vad vi får. De sammanträngda individerna fria att göra sina egna val när världen rasar samman långt borta erbjuder en massa spännande möjligheter. Dalle verkar ha plockat sina ur en med rätta bortglömd pojkroman från 50-talet.

Berättandet är slarvigt och Dalle fastnar för länge i vissa scener medan han skyndar förbi andra. En del karaktärer spretar betänkligt och i slutändan undrar man om ens deras författare verkligen har bemödat sig om att lära känna dem. Han serverar motivation som om det vore varmkorv och exposition som om det vore ketchup men när det ska likna action lämnar han gapande små händelseluckor som tittaren måste ägna viktig uppmärksamhet åt att försöka fylla i själv. Om en testpublik ibland utbrustit saker som 'Vad? Jag trodde att de var bort på väg bort ifrån de andra!' eller 'Måste den sluge psykopaten bete sig som en riktigt dum Bond-skurk?', så har han inte tagit åt sig.

De effekter han gör sig beroende av håller inte heller måttet, men det är väl bara att vänta. Gissningsvis har det exteriöra filmandet norpat det mesta av budgeten och bara lämnat kvar några kronor till glimtar av digitala slagskepp och explosioner. Det kan jag ta. Men när så en dramatisk upplösning som bara kan köpas med en generös viljeansträngning har utspelat sig och de sista omsorgsfullt nedpräntade och lagom ironiska replikerna högtidligt har levererats har man hunnit glömma att "En fiende att dö för" ett tag såg ut att vara på väg mot något intressant. Dalle vill säga tänkvärda och nyanserade saker om ansvar och moral, men repliker som kanske hade fungerat i en stillsam epilog 'några år senare' känns bara tillgjorda när de som här levereras sekundsnabbt efter smällen.

Men Dalle bryr sig knappast mer om mina kloka ord än om den eventuella testpublikens. Mina råd bör alltså riktas till dig, bäste läsare: om du hoppas på en svensk WWII-rulle med det mest spännande från "Gränsen" parat med ett skarpare manus så får du tyvärr vänta ett tag till.

© Anders Lindahl
2012-08-28

---

Tack till Disney för recensionsexemplar

Originaltitel: En fiende att dö för
Sverige / Tyskland, 2012
Regi: Peter Dalle
Med: Richard Ulfsäter, Tom Burke, Allan Corduner, Jeanette Hain, Sven Nordin, Axel Prahl

Genre: Krig, Thriller
Svensk biopremiär: 2012-03-16
Hemmabio: 2012-07-25
Teman: Andra världskriget Andra världskrigsveckan 2012

Ingår i följande teman

Sök