The Mangler (1995)
Skulle ha nöjt sig med äcklet
Filmer baserade på Stephen King-berättelser finns i alla sorter och kvaliteter. Det finns riktigt bra King-filmer, som "The Green Mile" och rejält usla, som "Children of the Corn" och "Graveyard Shift". Kings förkärlek för otäcka ämnen till trots är de oftast de filmer som behandlar hans mer jordnära och ”stillsamma” historier som lyckas bäst, kanske helt enkelt för att de som väljer att filma hans blodigaste skrönor helt missar allt det andra i berättelserna: de intressanta karaktärerna, de fascinerande, inbakade småhistorierna…
Det här är en av de dåliga King-filmerna, ingen tvekan om det, som förtjust fokuserar sig på äckel och blod och misslyckas med allt annat. Den har dock några element som gör att den faktiskt kan ses. Främst bland dessa element är det enkla faktum att Ted Levine är med, mannen med världens coolaste röst. Jag kan inte minnas att jag sett honom i huvudrollen i en film förut; vanligen imponerar han i mindre roller i exempelvis tv-serien "Brottets väg" och filmer som "När Lammen Tystnar" och "Georgia". Här får han spela historiens nerdeppade polis som stiftar bekantskap med en övernaturlig ondska och gör sitt bästa för att bekämpa den.
Han kämpar tappert med att försöka blåsa liv i denna tafatt konstruerade figur som skuldtyngt sörjer sin döda fru och motvilligt umgås med hennes flummige bror, så därför blir det dubbelt tragiskt när manuset helt enkelt inte medger en trovärdig rolltolkning. Problemet är att "The Mangler" främst är ytlig rock 'n roll-skräck, men halvhjärtat försöker föra in mer allvarliga teman.
Tobe Hoopers första film, "Motorsågsmassakern" (1974), betraktas av de som inte sett den som en orgie i blod och lemlästning. Så är faktiskt inte alls fallet, utan styrkan i hans debutfilm ligger i den obehagliga stämningen. "The Mangler" har däremot vissa likheter med uppföljaren, påhittigt betitlad "Motorsågsmassakern 2", där Hooper medvetet gjorde en mer komisk och betydligt mer brutal film, där han med en glad glimt i ögat utforskade äcklets alla möjligheter. Här målar han med liknande attityd blodiga tavlor utifrån det stoff en hemsökt mangel kan erbjuda, och hade han nöjt sig med det hade filmen kanske lyckats i sitt föga glamorösa uppsåt. Robert Englund (också känd som Freddy Kruger) har skoj i sin sjuka roll som skrupellös fabriksägare, och scenografin är lämpligt överdriven, där mangeln ser ut som ett ondskefullt pustande ånglok i en fabrik som inte verkar ha byggts om sedan trettiotalet.
"The Mangler" är baserad på en ganska kort novell som kan hittas i samlingen "Dödsbädden" ("Night Shift"). Runt den ganska enkla grundberättelsen har Hooper sedan byggt liten ramhistoria som jag inte närmare orkar gå in på. Särskilt lysande är den inte, i alla fall. För skräckfilms-älskaren kan filmen ändå ha sina poänger. Låt er inte luras av de små ansatserna till allvar bara, för de är bara lurendrejeri.
© Anders Lindahl2000-08-28