Machine Gun Preacher (2011)

Drivet och dynamiskt om en osannolik världsförbättrare

Spoiler: Gringon lär sig spela riktig fotboll till slut.

Nåja, det var en parentes. Här är vi igen: 'based on a true story'-träsket som kan innebära både trista, platta och förutsebara filmer om saker som hänt och som vi kanske redan vet för mycket om. Eller lika trista skildringar av sådant vi inte visste mycket om och inte har så mycket nytta av att veta mer om heller. Sedan finns de spännande, underhållande återgivningarna vars sanningshalt ifrågasätts och där man kan mer än ana att många detaljer har omformats för 'dramatiska syften' och konstnärlig frihet. Jag vet inte mycket om bakgrunden här, men kanske ska jag ta reda på mer nu. För Sam Childers, vad vi än kan dra för slutsatser om hans liv och verk enligt denna film, är definitivt inte ointressant.

Marc Forster är en skicklig driven berättare. Det var inte nytt. Framförallt är det fortfarande ”Monster's Ball” jag håller högt, men ”Finding Neverland” och senaste Bond-filmen ”Quantum of Solace” är, med sina brister, solida skapelser i grunden, med ämnen och personer det går att engagera sig i. Och drivet är verkligen...drivet, också här. Inte mycket dödkött. Du skulle kunna säga att Forster med anhang lärt sig trycka på alla de rätta punkterna för att väcka publikens uppmärksamhet och känslosvall, att det hela är ett slugt manipulativt stycke propaganda. Eller att många frågor lämnas obesvarade. Och hur spekulativ låter inte själva titeln ”Machine Gun Preacher”? Men skulle jag sammanfatta filmen enklast, så är det en två timmars högeffektiv och fängslande skildring av en fascinerande personlighet i en farlig och ibland förkrossande grym miljö. Det räcker ganska långt.

Kony. Joseph Kony. Ni kan inte ha missat kampanjen mot honom på nätet tidigare i år. Ledaren för Lord's Resistance Army har opererat i Uganda med omnejd i flera år och nu har han, om inte förr, fått internationell skurkstatus. Exakt var han håller hus numera tycks ingen veta riktigt, men han har satt sina spår i regionen och då inte minst genom ett av de ämnen filmen väljer att fokusera på: rekryteringen av barnsoldater. Kony som karaktär syns egentligen aldrig till här, men hans förband, eller rövarband såsom de framställs, är ständigt aktiva i södra Sudan när Sam Childers första gången kommer dit på besök. När, exakt? Ja, är det något som filmarna inte väljer att lägga så stor vikt vid så är det tidsperspektiv i allmänhet eller precisa årtalsangivelser i synnerhet. Childers är dock en före detta fängelsekund och våldsbenägen man som inledningsvis lämnar fängelset och kommer hem till sin familj. Han ser ut att vilja fortsätta i gamla spår; det vill säga hänga på barer, injicera diverse droger och låta hustrun dra sin del av stacken till hushållet som stripteasedansös. Problemet är att hon tröttnat på allt det här, särskilt stripteasen, efter att ha mött Gud.

Gud? Ingen ny bekantskap som Sam vill ha att göra med, förrän ännu ett våldsutbrott får honom att tänka till och omvärdera vad han lever för. Motvilligt följer han med familjen till en kyrka där han ser ljuset, bekänner sina synder och påbörjar en ny fas. Som inte kommer att bli så mycket lättare, det ska visa sig. Som byggmästare bestämmer han sig för att grunda en ny församling och efter ett första besök i Uganda och Sudan blir det fler. Snart pendlar han fram och tillbaka mellan kontinenterna, bygger ett barnhem i laglöst land och ser det brännas ner. Han vill ge upp men uppmuntras av frun att fortsätta verket, vilket kommer att innebära stora uppoffringar för honom själv och alla i hans närhet. Med hjälp av nyfunna polare i Södra Sudans befrielsearmé SPLA tar han upp kampen mot LRA-rebellerna på deras egen planhalva, med vapen i hand. Den nya inriktningen blir inte precis mer fridfull och städad än den tidigare i hans liv.

Men Sams motiv kommer att ifrågasättas. Och gör han rätt? Hans egen familj och församling får höra alltfler krävande och kompromisslösa predikningar om att inte bara tro och ha goda avsikter, utan agera för Guds rike. Privatekonomin får ta hårda smällar och även de närmaste tvingas inse att de inte alltid är Sams första prioritet. Det är ingen direkt helgonförklaring filmen ger oss, och den nya tron prövas hårt gång efter gång. Som berättelsen är utformad, i en rak och rätt konventionell struktur men som sagt i en kraftfull och effektiv stil, får vi själva avgöra om huvudpersonen går över gränsen och blir en fanatiker, förhärdad och okänslig inför sina medmänniskor samtidigt som han vill rädda hela världen, eller åtminstone några hundratal afrikanska barn som inte många andra verkar bry sig om. Det är en story värd att följa, ett öde värt att känna till och förmodligen möjligt att fördjupa sig i för att hitta fler vinklar som utelämnats här.

- Jag vet vem jag var för en miljon år sedan och jag vet att jag inte var en god människa, säger den verklige Sam Childers i artikeln ”The Real Story Behind 'Machine Gun Preacher'” av Andrew Parker publicerad på sajten Criticize This i september 2011.
- Jag räddade inga barn i Sudan, de räddade mig. Om det inte vore för barnen i Sudan och Uganda vet jag inte var jag hade varit i dag, förklarar han vidare.
Filmens manusförfattare Jason Keller fick följa med både till Childers kyrka och till Afrika i processen att återberätta historien, innan hans utkast landade hos regissör Forster, som i sin tur träffade den potentiella huvudpersonen och tog en tur till Afrika för att bilda sig en uppfattning om det här var ett projekt värt att ta sig an. Var det här bara ännu en 'vit välgörare i Afrika'-skröna eller fanns det substans i materialet? Keller är särskilt angelägen om att kommentera det sistnämnda fenomenet.
- Vad jag såg var en människa som riskerade allt för att rädda andra människor.
Childers själv säger sig i intervjun ha sett filmen fyra gånger och det svåraste är att återuppleva den första delen av berättelsen om sitt liv.
- Jag tackar Gud att jag inte är den personen idag.
Han påstår också att han är mer intresserad av vilken effekt filmen har på publiken än att han själv får uppmärksamhet genom den.
- De flesta som kommer ut från biografen tänker 'jag gör inte tillräckligt, jag vill göra mer'. Det är vad filmen handlar om.

Skotten Gerard Butler (kung Leonidas i ”300”) tar med sig en ansenlig dos intensitet in i rollen som Sam Childers och övertygar om sin förmåga att både elda upp en skara lyssnare, ge sig ut på jakt efter dem som eldat upp hans barnhem eller få plötsliga svavelosande utbrott mot såväl dem som förtjänat det - och dem som absolut inte har det. Michelle Monaghan på hemmafronten har det inte lätt men är viktig motpol som frun, hon som stöder sin mans omöjliga uppdrag - men med vissa gränser som de flesta nog kan identifiera sig med. Michael Shannon (”Revolutionary Road” och ”World Trade Center”) är Sams gamle brottspartner som också dras in i det nya livet men inte heller får se fronten och inte fullt ut kan förstå kompisens drivkrafter och hur långt han är beredd att gå. Överhuvudtaget finns det här en diskrepans, ett dilemma för de inblandade som de kanske borde se själva tydligare: att i stort sett ingen av Sams understödjare och sympatisörer sett på plats vad han egentligen sysslar med och vad som står emot hans drömmar. Ett vanligt problem i NGO- och den ideella branschen, kan sägas, men extra känsligt när initiativtagaren själv tar så stor del av allt ansvar och har så få verkligt förtrogna som äger hans respekt och som kan säga ifrån när det behövs. Vi talar alltså om en mycket, mycket speciell personlighet på jakt efter botgöring för det som hänt förut och obrutet, ovillkorligt stöd för det han själv ser som ”kanske det enda goda jag gjort i hela mitt liv”.

Väl där borta är det egentligen bara SPLA-officeren Deng (Soleymane Sy Savane) som kan stå öga mot öga med den forne busen och säga honom något som liknar obehagliga sanningar. Filmen är alltså inte så enkel, kanoniserande och hjältedyrkande som man i förväg kunde förledas tro. ”Machine Gun Preacher” är inte perfekt på alla plan, och lämnar till slut flera dörrar öppna kring vilka Childers verkliga, mest djupgående drivkrafter och bevekelsegrunder är, samtidigt som vi får en skissartad beskrivning av den moderna historien och konfliktsambanden i regionen där han arbetar. Men bra, ofta brutalt men dynamiskt berättande är det i alla fall.

© Johan Lindahl
2012-08-03

Originaltitel: Machine Gun Preacher
USA, 2011
Regi: Marc Forster
Med: Gerard Butler, Michelle Monaghan, Kathy Baker, Michael Shannon, Madeline Carroll, Souleymane Sy Savane, Peter Carey, Abena Ayivor, Fana Mokoena

Genre: Action, Drama, Religion/filosofi
Hemmabio: 2012-04-25

Sök