Safe House (2012)

Dödligt drama när Daniel möter Denzel

Denzel är en jagad man. Igen. Eller, han har väl varit både jägare och jagad flera gånger i karriären. Nu får han en svettig dag på jobbet i regi av en svensk; Daniel ”Snabba Cash” Espinosa. Eller... Den som får det svettigast är Ryan Reynolds, en man som jag ibland har svårt att skilja från namnen Gosling, även om den senare lär ha fler arthouse-referenser i CV:n. Reynolds framstår inledningsvis som lättviktaren i det här celebra sällskapet, men efter knappt två timmar har han växt in i en roll med flera främst fysiska utmaningar och gjort den till sin. Detta är i första hand en fysisk film, med inslag av djupare hjärnverksamhet och underliggande politiska dilemman och konspirationsteorier. Men inte så att det tar över. De grundläggande drivande konflikterna här är inte så komplicerade utan ganska klassiska ingredienser i genren, en genre som på senare år ohjälpligt påverkats av 9/11.

Det rör sig alltså om en actionthriller i den internationella underrättelse-/spionvärlden. Även där kan det finnas lugna oaser, vilket dess invånare inte alltid uppskattar. Matt Weston (Reynolds) till exempel. Varför har han fastnat som 'föreståndare' eller 'värd' för ett så kallat säkert hus nere i Kapstaden? Och varför kommer han aldrig därifrån? Paris kunde vara trevligt, inte minst för att flickvännen är fransyska. Hon vet inte riktigt vad han egentligen sysslar med, visar det sig. Och diskussionerna om det är möjligt att ha varaktiga förhållanden i den här branschen förs i förbifarten. Men mest är alltså jakt på liv och död som gäller.

Tobin Frost (Washington) kliver in på Kapstadens amerikanska konsulat efter att ha klarat sig undan kulor från ett gäng välbeväpnade hårdföra grabbar under kommando av Fares Fares (inte den enda svenska skådespelaren här, men Joel Kinnaman låter vänta på sig längre och vad han har för roll är det bättre att inte säga för mycket om). Frost är en före detta CIA-man som anses ha hoppat av för flera år sedan och tros sakna lojaliteter. Däremot säljer han information åt alla håll och kanter; åtminstone enligt forna arbetsgivaren, som vaknar till rejält av nyheten och skickar ett förhörsteam för att klämma fram uppgifter ur överlöparen, något som anses utföras bäst i just det händelselösa hus där Weston väntar på att något intressant ska hända. De hinner lagom plocka fram handdukar och hinkar och värma upp med lite waterboarding; Weston hinner fråga diskret om det verkligen är lagligt utan att få svar, innan Fares med anhang gör entré och tvingar två män utan synbara gemensamma intressen att fly tillsammans. Det vill säga, Weston tvingar i sin tur in Frost i bakluckan på en bil och drar iväg i rusningstrafiken, men givetvis kommer inte den slipade ex-kollegan att stanna där särskilt länge.

Vad mer bör avslöjas om intrigen? Kanske inte så mycket, förutom att det rör på sig. Tonvikten ligger på den nämnda jakten och i korta respiter ska orsaker och samband redas ut bit för bit. Espinosa är tekniskt skicklig på att skapa spänning och hålla ett högt tempo utan att förvirra alltför mycket, men i perioder kan metodiken med vibrerande handkameror och hyperaktiv klippteknik anta aningen tvångsmässiga former, så att man tror sig se en typisk Tony Scott-rulle. Och med Washington i fronten bidrar det till associationer åt det hållet. Men Espinosa har ändå utvecklat något liknande en egen profil och organisk känsla, en rå kvalitet med realistiska toner även i stunder som tänjer på trovärdigheten - och de blir allt fler längs rutten. Osannolikt många skottsalvor missar sina mål - och ganska många träffar, i och för sig. Samtidigt får den ökande andelen närkamper med andra vapen en påträngande, ”Bourne”-liknande stil och smällarna tar sin tribut på alla parter.

Men allt som inträffar i Kapstaden har betydelse för det stora politiska slagfältet och inte minst osar misstänksamheten på kontoret i Langley, Virginia. Med andra ord CIA. Vem har läckt information om ”the safe house” och varför, vad är det Frost försöker kränga på den internationella informationsmarknaden och för vem är det farligast? Kan man lita på gröngölingen som är enda resursen på plats i Sydafrika? Och mellan de två rymmarna ska det växa fram en typ av buddy movie-känsla, eller en ”Training Day”-liknande uppbyggnad, eller vad är huvudsyftet med filmen? Det är inte så solklart och det är både till filmens för- och nackdel. Den kan både verka vacklande mellan olika riktningar och samtidigt så svävande på målet att den faktiskt behåller mycket spänning och osäkerhet fram till slutskedet. Låt oss gissa mellan vilka som ska överleva och varför och vad de kommer att lära sig om livet på vägen. Banbrytande blir det aldrig, men mer än bara bra i sitt sammanhang. Espinosa borde inte ha gjort sig omöjlig i drömfabriken med det här i bagaget.

Not: den relativt oprövade manusförfattaren heter David Guggenheim och ska inte förväxlas med Davis Guggenheim, regissör till bland annat dokumentären ”An Inconvenient Truth”.

© Johan Lindahl
2012-07-29

Originaltitel: Safe House
USA, 2012
Regi: Daniel Espinosa
Med: Denzel Washington, Ryan Reynolds, Vera Farmiga, Brendan Gleeson, Sam Shepard, Rubén Blades, Nora Arnezeder, Robert Patrick, Liam Cunningham, Fares Fares, Joel Kinnaman

Genre: Action, Thriller
Hemmabio: 2012-06-20

Sök