Måndag hela veckan (1993)

Existentiell humor?

"Måndag hela veckan" är ingen djup film, men den har egenskaper som, på sitt sätt, gör den djupare än värsta Kieslowski-rullen. Men det är givetvis inte bara det som gör att den kammar hem full pott.

I "Måndag hela veckan" upplever Phil Connors (Bill Murray) sin värsta dag någonsin, nämligen den 2:a februari. Han är ute för att göra ett reportage om ett murmeldjur som kan förutsäga vädret i en landsorthåla någonstans i bushen i USA. Allt som kan gå fel, går fel och när han vaknar morgonen därpå är det 2:a februari på nytt. Han återupplever samma dag om och om igen. Förbannelse eller lyckodröm? Frihet eller fängelse? Det briljanta manuset tar tillvara på varenda litet tillfälle som den prekära situationen skulle kunna frambringa, men den lämnar ändå lösningen helt öppen för den som vill fortsätta fundera i tankebanorna.

Bill Murray är fullkomligt briljant i rollen, som misslyckad wannabe med ironi och sarkasm som främsta vapen. "Måndag hela veckan" är hans karriärs absoluta höjdpunkt och tar tillvara på hela Murrays komiska talang. Inget överspel, inget flams, bara ren och skär humor med hjärta och hjärna i en underbar kombination.

Jag har numera sett filmen så pass många gånger att jag inte skrattar så mycket åt skämten längre, men jag ser gärna om den lika många gånger till, eftersom jag alltid blir lycklig men samtidigt fundersam varje gång jag ser den.
I den här typen av film, där premissen är så unik och "larger than life", öppnas naturligtvis en rad av falluckor som manusförfattaren måste snirkla sig förbi. Premissen som i det här fallet är att Phil fastnat i tiden, tar dock aldrig överhanden - den mänskliga värmen och berättelsen skiner konstant. Mången annan författare hade fastnat i ett ältande av premissen men i "Måndag hela veckan" hålls den i bakgrunden där den hör hemma.

Regissören Harold Ramis handlag är tajt som ett par 70-talsbrallor vid midjan. Det som lätt skulle kunna kännas ansträngt efter ett tag portioneras ut i exakt rätt mängd och alla detaljer i filmen är ett rent nöje att nosa reda på. Vem har, efter den filmen, svårt att dölja ett leende på läpparna när man hör Sonny och Chers "I got you babe".

Att filmen blir lite putte-nuttig mot slutet ser jag faktiskt inte så allvarligt på, eftersom det känns som en naturlig följd av händelserna i filmen och inte det minsta påklistrat.

Här finns absolut något något för de flesta. Existentiell filsosofi, tajt regi, lysande skådisar, rak och kul humor utan plumpa falluckor. Kan det bli mindre än en femma i betyg. Nä, självklart inte.

© Johan Hultgren
2000-12-10

Originaltitel: Groundhog Day
USA, 1993
Regi: Harold Ramis
Med: Bill Murray, Andie MacDowell

Genre: Komedi
Teman: Tidsresor

Ingår i följande teman

Sök