Twixt (2011)
Riktig röra av forne regimästaren
”Gudfadern”. ”Avlyssningen”. ”Apocalypse Now”. Den heliga treenigheten i en ojämn men ändå spännande karriärkurva. Nu vet ni antagligen vem regissören är. Eller var. Numera är det länge sedan han lämnade ifrån sig något som lämnar avtryck i historien. Överhuvudtaget har det varit väldigt glest mellan de självpåtagna regiuppdragen, medan familjeföretaget på området tagits över av dottern Sofia. Kanske är det bäst så.
För vad ska man egentligen säga om ”Twixt”? En titel som jag först förutsätter att jag inte ska begripa innebörden av utan att det ska klarna så småningom. Det gör det inte, men jag kan ha missat något väsentligt. Koncentrationen flackade betänkligt i alla fall under första halvan av en film som rent ytligt kan sägas vara gjord av någon som kan det grundläggande tekniska hantverket, men inte precis utmärker sig för originalitet eller inspiration. Med vetskap om vem som ligger bakom, är det mer frestande att se framför sig en man som glömt det mesta han en gång lärde sig om hur man uppehåller publikens uppmärksamhet. Val Kilmer ser väldigt trött ut, ungefär som sin kollega - i dubbel bemärkelse - Johnny Depp i ”Secret Window”. Där liksom här handlar det om en författare på dekis, som drar sig ut på landet och letar inspiration. Där har vi det ordet igen, det som jag så länge saknar i den här filmen. OK, Kilmer SKA se ut att vara på gränsen till kollaps, men det går att göra det med mer... inspiration än så här.
Basics: Francis Ford Coppola har den här gången, i något anfall av 'tillbaka till leklustan från Dracula-äventyret för 20 år sedan' eller dylikt bestämt sig för att göra en gotisk rysare, med en avsevärd andel övernaturliga inslag och drömsekvenser som kanske inte är drömmar, utan bara en alternativ verklighet som för författaren blir lika betydelsefull som den gråa trista vardag där han tvingas leva sitt liv mellan lönecheckarna för kriminalhistorier, ofta med tonvikt på häxkonst och allmänt ansedda som fattigmansversionen av Stephen King. På en turné för att signera böcker kommer turen till en gudsförgäten håla med en historia av barnamord och ett sägenomspunnet besök av rysarmästaren Edgar Allan Poe. Signeringen tar plats i en järnaffär, i brist på befintlig bokhandel. Men väl där slår den lokale sheriffen till med förslaget att de tu ska skriva något rafflande ihop. Med vampyrer i ledande roller. Chans till förnyelse för den desillusionerade Mr Hall Baltimore? Jo, det är så han heter, Kilmers rollfigur. Ni ser kopplingen till Poe, som kommer att hemsöka hans nyfunna visioner - eller vad de nu är - likt ett Dickenskt julspöke. Drömuppenbarelsen av Poe nämner för övrigt Dickens i förbifarten under en av sina utläggningar.
Ser ni framför er vilken sorts film det här ska föreställa? Det är förlåtligt att svara nekande. Själv är jag inte säker på vad jag sett, och framförallt inte på vad Francis Ford tänkt sig uppnå med produkten, utom möjligen någon sorts terapi. Tecken på den inledande ledan kan vara hur jag hinner irritera mig på saker som att Kilmer ställer whiskyglas precis bredvid sin laptop medan han skapar (eller väntar på att komma igång med det). Jag bara väntar på att de ska välta över tangentbordet. Det gör de faktiskt inte. Ursäkta spoilern. Däremot är det en aning underhållande när han får för sig att imitera Marlon Brando med flera i processen. Desperationen börjar ta sin tribut, när Skype-samtalen med frun främst handlar om att hon hotar sälja ovärderliga litterära förstaupplagor för att få ihop till hushållskassan, samtidigt som han saknar uppslag att sälja in till sin förläggare, för att få ett välbehövligt förskott. Men med drömmarna/visionerna/hallucinationerna (välj själv) kommer idéerna faktiskt smygande.
Hur bra, eller exakt hur misslyckad är till slut egentligen ”Twixt”? Mitt välvilliga jag vill påminna mig om det sannolika i att alla inblandade, inklusive Coppola, Kilmer, Bruce Dern, Elle Fanning och berättarrösten Tom Waits borde vara medvetna om att det här knappast är höjden på deras respektive karriärkurvor. Det sorgliga är väl att några av dem möjligen aldrig kommer att göra något bättre än så här igen. I stort är detta en riktig röra med enstaka roande eller riktigt rysansvärda inslag. Det är definitivt inte bra nog. Och är det något sinnesvidgande om skrivkramp och dess eventuella lösningar som söks, då är franska ”Swimming Pool” med Charlotte Rampling ett bättre val. Den största synden här är väl att en sådan legendar lyckas lämna mig så likgiltig.
© Johan Lindahl
2012-06-30
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
Originaltitel: Twixt
USA, 2011
Regi: Francis Ford Coppola
Med: Val Kilmer, Bruce Dern, Ben Chaplin, Elle Fanning, Joanne Whalley, David Paymer, Alden Ehrenreich, Anthony Fusco
Genre: Mystery, Thriller
Hemmabio: 2012-06-20
Teman: Vampyrer
Ingår i följande teman
