Luck (2011)

En serie med otur?

Om man aldrig började följa serier som lades ner innan deras skapare hade avsett, så skulle man missa mycket sevärt (”Firefly” är väl fortfarande TV-historiens bästa exempel). En tidig nedläggning ska alltså inte nödvändigtvis ses som en röd varningsflagga för tittaren men det kan värt att nämna direkt att ”Luck” är en serie som bara blev en säsong gammal, och den var helt klart tänkt att leva längre.

Att Michael Mann har varit drivande i ”Luck” är för mig en av de minst intressanta faktorerna. Nämn hellre huvudroller av Dustin Hoffman och Dennis Farina, biroller av Ted Levine och Michael Gambon och inte minst att serien skapats och delvis skrivits av David ”Deadwood” Milch.

Kanske utstiftar det sistnämnda löften som serien inte riktigt infriar, måste jag väl tyvärr börja med att avslöja. För egen del kallar jag det ”Treme”-syndromet: jag inser att det är hög kvalitet, men jag känner ingen enorm önskan att kasta mig över nästa avsnitt när ett är slut. De dramatiska förutsättningarna är givetvis helt andra på en galoppbana än i vilda västern, men man verkar inte ens alltid prioritera att göra det mesta av de som ändå finns. Det är, kort och gott, inte jättespännande från starten, där man istället fokuserar på att presentera ett stort antal personer. Och på välförtjänt omtalade scener från själva kapplöpningarna, som man verkligen lyckats få tryck och närvaro i.

Dusti Hoffman i tillknäppt och samtidigt mänskligt läge är nyss utsläppt ur fängelse (där han kanske hamnade på felaktiga grunder) men fortfarande förmögen. Han har en plan, eller flera stycken, där livvakten tillika den officiella ägaren till Hoffmans häst, är närmast förtrogne (Dennis Farina, i sympatiskt läge). Nick Noltes gamle känslosamme hästtränare gör dock starkare avtryck, till exempel när arvingen till en legendarisk pålle gör sin debut på banan. Osannolikt starkt.

Det börjar lite svalt, lite tålamodskrävande, och med en stor tilltro till tittarens vilja att försöka förstå termer som inte pedagogiskt förklaras. Halvvägs genom säsongen (den första och sista, alltså) så har dock hjärtat hunnit bjudas in till förehavandena. Karaktärer har hunnit bli människor och Milchs kärlek till hästsporten och dess fyrbenta stjärnor har hunnit börja förnimmas mer än rent intellektuellt. Särskilt den bettande kvartetten som blir ägare till en häst har hunnit bli seriens starkaste kort (eller fyrtal) i karaktärsleken. Apropå kort så spenderar en av dem alltför mycket tid på att förlora sin nyvunna lilla förmögenhet till en irriterande och häcklande Dennis Dun (kändast från i "En röst i natten"). Några jockeys i olika skeden av karriären, bland dem Kerry Condon (Octavia från ”Rome”, som här får släppa sin irländska brytning fri) och Richard Kind i rollen som manager (minst lika patetisk som i "Spin City") tål också att nämnas, men det gör också ett helt gäng med andra här onämnda figurer.

Det handlar om tur och skicklighet, om spel och i viss mån kärlek, om olika konstellationer som under serien skapas, cementeras eller splittras, både mellan hästar och deras ägare och ryttare, och blott människor emellan. Det handlar om karaktärer som presenteras med ett respektingivande förtroende för tittarens tålamod och det handlar också om vad som ser ut som en raffinerad hämndplan.

"Luck" är ändå, trots alla förutsättningar och ens förhoppningar, inte så solid och engagerande som man kunde hoppas. Den känns lite ojämn, med plats för både det banala och det bländande. Att den lades ner efter första säsongen känns alltför länge mindre tragiskt än det borde. Det är först mot slutet som det känns som om bitarna börjar falla på plats ordentligt. Då gör de det å andra sidan med besked. Man anar något stort i vardande, som vi aldrig kommer få se.

Är det värt mödan att ge sig ut på resan, med vetskapen om att man kommer bli kvarlämnad på stationen någonstans i Halvfärdighult? Jag ... vet faktiskt inte. Livet är kanske för kort, trots allt, och antalet färdiga, sevärda serier för stort för att jag ska svara resolut ja på den frågan. Men det går definitivt inte att lättsinnigt avfärda det som hann göras.

David Milchs egen kommentar till ännu en tidig nedläggning, då? Enligt en intervju jag läst: ett sardoniskt skratt och den passande repliken: "Next hand!"

---

FOTNOT
De två hästdödsfall som inträffade under inspelningen av första säsongen och det tredje fall som inträffade under den avbrutna inspelningen av säsong 2 har det skrivits mycket om. Djurskyddsorganisationen PETA var drivande i att fördöma serien på vad andra kallade lösa eller rentav förljugna grunder. Kanske hade dock sjunkande tittarsiffror lika mycket med nedläggningen av serien att göra.

Här får Mann och Milch säga sitt, och det känns inte mer än rätt att de får sista ordet.

© Anders Lindahl
2012-06-07

Originaltitel: Luck
USA, 2011
Regi: Michael Mann
Med: Dustin Hoffman, Dennis Farina, John Ortiz, Kevin Dunn, Ian Hart, Kerry Condon, Jill Hennessy

Genre: Drama, TV-serie

Sök