Love Is Not a Crime (2012)
Lagom i alla avseenden
Loosies = anglofiliska (eller möjligen newyorkiska) för lösa cigaretter. Om man bara köper ett par tre stycken i taget, till exempel. Kan vara bra att veta, kanske? Det är i alla fall filmens originaltitel, innan den begåvades med en annan variant för vår illustra nordiska marknad.
Borde den finnas på marknaden överhuvudtaget? Samma marknad som är full av bagateller, mer eller mindre småtrevliga eller lagom underhållande men inte alltför minnesvärda på sikt. Det är någonstans i den kategorin som Peter Facinellis baby landar, på gott och ont. Från vilken vinkel jag än skulle börja att beskriva resultatet, så vore adjektivet lagom (är det egentligen ett adjektiv, förresten?) allestädes närvarande. Och att jag kallar det Facinellis baby är för att han inte bara skrivit och producerat utan även spelar huvudrollen som Bobby, en ficktjuv på jakt efter ett lyft i livet.
I ett inledande montage följer vi hans färdigheter i storstadsvimlet. Knepen är kanske inte så många eller varierade, men han har har flinka fingrar och det är som sagt en stor stad med många människor att manipulera tillräckligt under några sekunder för att kunna sno åt sig en mobiltelefon (en artikel hans hälare i och för sig hunnit få nog av att kränga vidare), plånbok, juveler eller en hel väska. Och som kronan på verket, en rubrikskapande stöld av en - polisbricka! Polisen ifråga spelas av Michael Madsen, vars karriär de senaste tio åren inte precis börsnoterats för stadigt växande kurs. Men han kan göra ett habilt jobb i en inte alltför krävande biroll som en lätt försupen, trött och närmast pensionsfärdig snut. Dock inte tillräckligt trött för att inte vilja sätta dit slyngeln som gjort honom till en offentlig driftkucku.
Att Bobby överhuvudtaget är så aktiv i sitt värv beror på en spelskuld hans far lämnat efter sig och som mer eller mindre gjort honom livegen till dess miljonerna är återbördade till en ständigt orakad och genomgående osympatisk uppdragsgivare (Vincent Gallo). Men nu träder en ung dam in i bilden, eller tillbaka in i den. Hon hade en ömsint natt ihop med vår antihjälte för några månader sedan och det gick inte spårlöst förbi. Hon är gravid. Där har vi dilemmat, eller ett av dem. Livet har plötsligt blivit mycket mer komplicerat än vad han klarar av. Beslut, beslut...
Och på den vägen är det. Inom 80 minuters dramatisk speltid (om man subtraherar eftertexterna ur ekvationen) ska en man i sina bästa år men kanske svåraste stund reda ut sina relationer med en tjej han antingen bara sett som tillfällig förströelse eller möjligen rentav älskar; med sin mor och hennes nye juvelbutiksdrivande före detta marinsoldat till pojkvän; den orakade hälaren och så inte minst den i hälarna jagande ordningsmakten. Det är sällan händelselöst eller rent trist, men inte heller särskilt uppseendeväckande eller vibrerande av nya visdomar om livet, universum och allting. Snarare lagom kvickt och vitsigt, smart, reflekterande och livsångesterande. Lagom i alla avseenden alltså. Du kan ha en småtrevlig stund, men överlever utan och det är definitivt inget brott att välja ett alternativt stycke underhållning i stället.
© Johan Lindahl
2012-05-19
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
Originaltitel: Loosies
USA, 2012
Regi: Michael Corrente
Med: Peter Facinelli, Jaimie Alexander, Michael Madsen, Vincent Gallo, William Forsythe, Marianne Leone, Joe Pantoliano
Genre: Drama, Kriminalfilm, Romantik
Hemmabio: 2012-03-21
