Carmen (2003)

Praktfullt passionsdrama utan trallvänliga teman

Het kärlek. Starkare än allt förnuft, bortom all behärskning. Och med grava konsekvenser för de berörda parterna. Den här orgasmen är inte bara lilla döden utan större än så. Det ser ut som en tanke att den här versionen av ”Carmen” spelades in med Paz Vega i huvudrollen, inte långt efter att hon slog igenom i Julio Medems passionsdrama ”Sex och Lucia” om jag räknar rätt i kronologin. Men samtidigt rör det sig om ett klassiskt drama, en ofta framförd opera av George Bizet som jag trots allt haft ganska dåligt grepp om rent narrativt. Det har av någon anledning aldrig blivit av att jag sett någon tolkning av berättelsen i sin helhet, bara brottstycken av olika varianter. Den här spanska versionen från 2003 tror jag mig ha börjat se för några år sedan, utan att avsluta företaget. Förrän nu.

Enligt Internet Movie Database verkar det finnas ett 70-tal filmatiseringar som på något sätt utgår från samma story, producerade under bokstavligen ett helt sekel fram till nu. Och med all denna bristande bakgrundskunskap i bagaget tillåter jag mig ändå tvivla på att det skapats en mer uttryckligt erotisk iscensättning av dramat om den förföriska men även lynniga och inte helt pålitliga Carmen. Det osar. Och de flesta förväntade ingredienserna finns där med råge; passionen, urkopplingen av alla vanliga spärrar, intrigerna och svartsjukan som leder till fatala följder flera gånger om. När det väl börjat gå utför för den tidigare så disciplinerade soldaten José med baskisk bakgrund, så finns det ingen återvändo.

Hans historieskrivare blir en fransk/engelsk författare på väg genom iberiska halvön på jakt efter något helt annat, rester från de tidigare islamiska metropolerna i södra Spanien. Författaren möter av en slump en efterlyst man i skogen och ett par lika slumpmässiga möten senare börjar ödesdramat rullas upp. José är nu en dömd man, som gett upp och insett att allt är förlorat. Han har inget att förlora på att berätta sanningen. Eller hans egen sanning, om inte annat.

Lögner. Allt var lögner. Nu står det klart för José att han blev duperad från scratch. Ändå skulle han förmodligen göra om samma misstag igen. Eller var det ett misstag? Livet som plikttrogen soldat hade kanske varit tryggare och mer ärorikt, men kärleken till Carmen gav honom något annat. Var hon verkligen kär i honom, eller var allt ett spel? Den sanningen får vi själva spekulera i. Soldaten introduceras för henne i samband med ett slagsmål på en cigarrfabrik, där hans kommande förförerska blivit förolämpad av en annan kvinna och dragit kniv. På väg till fängelset lurar hon sin eskort, alltså José, och flyr sin väg medan han drabbas av vanära, med en månads inlåsning och degradering till menig. Något senare kommer hon återigen i hans väg och äventyret börjar på allvar. Han vet att han inte är den förste mannen i hennes otraditionella liv, med vad vi nu skulle kalla besvärliga uppväxtförhållanden, men han dras ändå till elden och hoppas bli den siste.

Musiken, alltså den traditionellt operatiska och ibland trallvänliga som de flesta förmodligen förknippar med titeln, den är i princip helt bortrationaliserad. I stället finns andra återkommande musikaliska teman med zigensk karaktär och harmonik, men dramat framförs just som ett drama med all inbyggd teatralism som intrigen erbjuder. Här hålls det inte igen någonstans på heta känslor, hämnd eller hud. Ganska häftigt, i det stora hela, men ingen rar liten romcom för den som till äventyrs råkar ha sådana förhoppningar. I den här världen har alla okonventionella val ett pris. Ofta ett högt sådant.

© Johan Lindahl
2012-06-21

Originaltitel: Carmen
Spanien/Storbritannien/Italien, 2003
Regi: Vicente Aranda
Med: Paz Vega, Leonardo Sbaraglia, Antonio Dechent, Joan Crosas, Jay Benedict, Joe Mackay, María Botto, Josep Linuesa

Genre: Drama, Romantik

Sök