Till och med regnet (2010)
Vatten, vatten i källan där, säg vems ägodel du är...
Vatten. Svårt att leva utan. På många håll börjar bristen bli akut, som i Jemen där en del prognoser talar om nästintill tömda grundvattenreserver redan inom 10-15 år. Samtidigt pågår i skymundan av alla andra konflikter en process runtom i världen med ökad privatisering av vattnet. Vem ska kontrollera dessa tillgångar? Och kommer framtidens krig att handla om den kontrollen? Det hävdas ibland.
De filmproducerande parhästarna Costa och Sebastian har kommit till Cochabamba i Bolivia år 2000 för att iscensätta en skildring av Columbus ankomst till 'den nya världen' för 500 år sedan. De har av olika skäl valt detta kuperade och kustlösa land som inspelningsplats och stand-in för Karibien. Kanske för att det är billigt att anlita statister där. Intentionerna är annars att ifrågasätta just upptäckarens egna goda intentioner och inta en historiskt-kritisk hållning. Samtidigt är de själva inte så lite arroganta i sin attityd mot de indianer som medverkar. Och framförallt regissören Costa kommer att lära sig en del om livet.
De hamnar efterhand i en konflikt mellan myndigheterna som vill upplåta just vattentäkter åt multinationella bolag, medan lokalbefolkningen protesterar. Filminspelningen blir allt svårare att genomföra. Och när viktiga rollinnehavare, som den eldfängde Daniel, visar sig vara aktiva i manifestationerna mot utförsäljningen, då börjar hela det prestigefyllda projektet gunga. Teamet är fullt av goda avsikter, eller tror sig i alla fall vara det. Åsikterna inbördes går dock isär om historiska figurer som Columbus själv och prästen Bartolomé de las Casas, den senare känd som försvarare av indianernas rättigheter men också med en del graverande misstag på sin meritlista. Som att föreslå import av afrikanska slavar till kolonierna (något han senare ångrade).
Men verkligheten kommer att testa allas övertygelser. Kompromisser blir nödvändiga. Att hålla sig väl med både makten och folket är svårt. Med vilka metoder ska man manövrera sig i terrängen? Mutor, ibland. Manipulationer. Mammon. Spänningen och nerven i filmen vi ser beror delvis på att gränsen är tunn mellan vad vi ser som filmen i filmen och vad som utgör filmteamets egna prövningar. Har de själva full kontroll eller håller allt på att spåra ur?
Gael García Bernal och Luis Tosar matchar varandra i två täta koncentrerade rollprestationer. Tätt och intensivt uttryck ser vi också av den mindre kände Juan Carlos Aduviri som aktivisten/aktören Daniel. Man kan bli nyfiken på hur inspelningen av ”Till och med regnet” i sig själv gick till. Stora filmprojekt i liknande miljöer som ”The Mission” och ”Fitzcarraldo” har ofta dragits med praktiska problem och ibland kontroverser.
Det här är en komplex berättelse. Hur mycket av exakt nutidshistoria det är hade jag faktiskt ingen vidare koll på innan, men några av svaren finns i DVDn:s extramaterial. Jag påmindes dock om rapporter om storskaliga sammanstötningar på gatorna i Bolivia hösten 2003, när jag själv arbetade i Ecuador, inte allför långt därifrån. Den bolivianska regeringen är sedan några år mer vänsterinriktad och med större indianskt inflytande, men spänningarna fortsätter finnas där. ”Born in Blood and Fire” är titeln på en bok om Sydamerikas historia som jag läste för några år sedan, och den beskrivningen stämmer nog bra just på Bolivia. Men frågan om makten över vattnet, vårt viktigaste livsmedel, den berör i allt högre utsträckning oss alla på planeten.
© Johan Lindahl2012-06-22
DVD / Blu-ray
Det finns en längre skriftlig (!) introduktion av manusförfattaren Paul Laverty rullande förbi på skärmen. Laverty har tidigare arbetat med Ken Loach och är alltså ingen blyg viol när det kommer till sociala kommentarer på film. Han säger sig ha haft den här idén i tio år och anger inspirationskällor som historikern Howard Zinn liksom den dominikanske prästen Antonio Montesinos, vilken år 1511 luftade kritik mot det spanska imperiet med frågor som ”är inte indianerna också människor?”. Verklighetens 'vattenkrig' i Cochabamba år 2000 hjälpte också till att göda kreativiteten. De multinationella bolag som då ville ta kontroll över vattenreserverna bestod bland annat av Bechtel. Institutioner som Internationella valutafonden ska också ha varit med och satt press på Bolivia regering att privatisera tillgångarna på H20.
Här avslöjas också bakgrunden till filmens titel; de planerade nya lagarna skulle förbjuda till och med uppsamling av regnvatten för bönder och andra behövande.
- Till och med regnet hade privatiserats.
Detta ledde till höjda vattenpriser på upp till 35 procent och kunde innebära en kostnad på 20 dollar i månaden för människor med en månadslön på 70 dollar. Men civilbefolkningen som protesterade lyckade faktiskt vinna just den här striden. Rörelsen som startades bidrog till att några år senare föra fram Evo Morales till posten som landets förste president med indianskt ursprung, menar Laverty. Regissören i filmen i filmen och hans team är dock fiktiva. Laverty verkar för övrigt vara gift eller åtminstone samboende med filmens regissörska Icíar Bollaín. Och han vill framhålla att alla statister och andra medverkande fick bättre betalt än de två dollar som producenten Costa ger lokala aktörer i filmen i filmen. Ni hänger väl med? En making-of innehåller intervjuer med Bollaín, Tosar, Bernal, Carlos Aduviri och Laverty.
- Det här är en viktig film. Det verkar som om den föll ner rakt från himlen, säger Aduviri.