Mamy Blue (2000)

Lyckat experiment med sprickor i fasaden

Världspremiär och varma applåder vid Göteborgs Filmfestival y2k. Välförtjänt inte minst för att de debuterande filmskaparna kämpat med många problem för att få filmen färdig och förståeligt när de själva förgyller tillställningen med sin närvaro. En normal festivalpublik vill inte vara oartig. Man kan knappast begära ett mästerverk under omständigheterna och det har det heller inte blivit. Filmen gick förresten av på mitten rent bokstavligt under nämnda premiär, men historien håller ihop, med viss möda.

Någon som kommer ihåg den gamla, lätt patetiska hiten som filmen lånat sitt namn ifrån? Den har fått nytt liv i Freddie Wadlings version och pulserar fram genom förtexterna, suggestivt och helt i fas med de blåtonade drömlika chockvisionerna från den traumatiska händelse som sätter hela historien i rörelse. Storyn: en kvinna kraschar med bilen, förlorar sin familj och försöker sedan stjäla ihop en ny. Från sorg till stilla vansinne till galopperande galenskap. Eller...?

Inledningen rasar rakt in i handlingen, med suddiga sjukhusscener och en känslomässig attack i klass med anslaget i Richard Hoberts flyktingdrama "Spring för livet". Men de frågetecken som lämnas i luftrummet ser ibland ut som luckor i logiken. Inte förrän filmen når målsnöret inser vi varför vi inte fick veta mer. Och då återstår ändå slarvfel i marginalen som får passera i stridens hetta. Det känns inte som filmarna tagit vara på alla möjligheter som den briljant uttänkta byggstenen kunde basa för. Men de styr heller inte rakt ner i backen.

Vad man slås av är att också en lågbudgetfilm på svensk mark med nya namn bakom kan se så snitsig och effektivt hopfogad ut. Vi har trots allt mer resurser på området än filmvärlden i gemen - och då menar jag kranskommunerna kring hollyvärlden, utanför den industriella storproduktionen av drömmar och illusioner. Filmfestivaler är ypperliga tillfällen att jämföra på konst och kunnande i ett globalt perspektiv.

Men det här är en parentes i sammahanget, tvingas jag medge. Mamy Blue kommer vid årets slut att jämföras med sina svenska syskon och stå där utan guldbaggar. Eller kanske inte ändå. Mamy Blue har något mer. Den har Viveca Seldahl. Viveca Seldahl. Viveca Seldahl. Och den stommen gör skillnaden mellan "intressant misslyckande" och "lyckat experiment med sprickor i fasaden". Det senare blir slutintrycket.

© Johan Lindahl
2000-10-12

Originaltitel: Mamy Blue
Sverige, 2000
Regi: Martin Lima de Faria
Med: Viveca Seldahl, Göran Engman, William Swedberg, Julia Dehnisch

Genre: Drama

Sök