Lady och Lufsen (1955)

Fin dam möter snäll rebell

Disneys femtonde klassiker enligt den interna räkningen, i skrivande stund aktuell i högupplöst nyutgåva, är det verkligen inte lätt att ondgöra sig över. Den har mysfaktorn, charmen och den unika form av livfullhet som bara skapas när duktiga människor handtecknar bildrutorna. De minsta små slipper också de mest traumatiserande inslagen från exempelvis ”Pinocchio” eller, för den delen, ”Bambi”. Visst får Lufsen fajtas mot tre råbarkade slumhundar, men det slutar inte värre än med att de springer besegrade därifrån utan synligt blodvite. Och om någon vovve i hundfinkan skulle gå ett dystrare öde till mötes så lämnas det lite lagom outtalat.

Filmen är också lite svår att slå knut på sig själv i lyriska hyllningstal över. Lite loj kan den rentav tyckas vissa stunder. Loj men gullig. Cockerspanieln Lady hamnar som valp hos ett förmöget men snällt ungt par. Hon lär känna de konservativa grannhundarna och lever ett gott liv med vissa inslag av komik. Även när bebisen gör sitt oundvikliga inträde hittar Lady, efter ett tags smärtsam försummelse, sin oumbärliga plats i hushållet igen.

Men när sura tant Sara och hennes två lömska och otrevliga siameskatter tillfälligtvis flyttar in för att ta hand om bebisen ett tag, och Lady falskeligen blir anklagad och utkastad, då trycks det effektivt på de orättviseknappar som fungerar så väl på barn i alla åldrar. Turligt nog träffar Lady på en lika rättrådens som cool ägarlös jycke under sin förvirrade och förskräckta exil i främmande och farliga kvarter. Lufsen vet hur man klarar sig i den hårda verkligheten men har inte förlorat sitt hjärta och sin integritet. En respektingivande hund, om än något kaxig. (Inte för hedersam, dock, för att utsätta en oskyldig förbipasserande människa för polisens vrede när en slug ränk kräver det.)

Lufsen hjälper bland annat Lady att bli av med munkorgen genom att på ett vänligt vis lura en bäver och tar henne sedan till en italiensk restaurang där han känner kocken. Smooth... Kärlek uppstår, till ingens förvåning. Men kan han passa in i Ladys perfekta värld? Lite klasstema finns det också. Lufsen har förvisso ett förflutet i finhem, men har blivit bränd. Han tycker faktiskt att hon ska lämna det trygga villalivet och upptäcka världen med honom. Hur ska det gå?

Dramaturgiskt är det inte klockrent, vilket kan sägas om de flesta tidiga Disneyarna. Varför denna sega sångscen på hundfinkan, till exempel, och den allmänna tempodippen i samband med Ladys tillfälliga fångenskap bland samhällets hundbottenskrap?

Men finalen, som ju faktiskt är lite läskig, är en stiligt iscensatt räcka dramatiskt ljussatta faror. Efter det här konstverket och den rara avtoningen känns det småaktigt att klaga på tidigare brister.

Fyra russin blir det också till ”Lady och Lufsen”. Om den är, som jag säger, lite loj ibland så är den det på ett sympatiskt vis.

© Anders Lindahl
2012-03-18

---

Tack till Disney för recensionsexemplar

---

DVD / Blu-ray

Recensionen är baserad på Blu-Rayutgåvan från mars 2012. Här är de svenska replikerna exakt dem vi hört på julafton varje år, men rösterna är inte desamma. Vadan detta, kan man gott fråga sig? Jo, det finns alltså två dubbningar av filmen, varav en är från premiären 1955 och stoltserar med bland andra Jan Malmsjö. Här är det dock dubbningen från 1989, med bland andra Suzanne Reuter, som fått äran. Beslutet motiveras inte närmare på lådan.

Lady och Lufsen har sett sin beskärda del av pan-scanning men i likhet med DVD-släppet från 2006 är förstås BD-versionen en obeskuren Cinemascope. Bildkvaliteten är utmärkt. Inte mycket att orda om, liksom. Disney tar väl hand om sina gamla trotjänare.

---

Originaltitel: Lady and the Tramp
USA, 1955
Regi: Clyde Geronimi Wilfred Jackson Hamilton Luske
Med: Svenska röster: Suzanne Reuter, Pontus Gustafsson, Nils Eklund, Olof Thunberg, m.fl.

Genre: Barnfilm
Hemmabio: 2012-03-21
Teman: Disney

Relaterade artiklar
Hazzans Hollywood: Walt Disney - del 2

Ingår i följande teman

Sök