Miral (2010)

Gripande och undanglidande om prövade palestinier

Israel. Palestina. Hur man är närmar sig konflikten mellan befolkningsgrupperna i det omstridda och mytomsusade området som alla har en åsikt om, så är det dömt att orsaka kontroverser. Det har nog även den här lilla filmen lyckats med. Man kan aldrig göra alla nöjda. Nu berättas historien från en personlig palestinsk vinkel, i en film producerad av bland annat - israeler. Jo, de försöker hålla en balans och i slutet tillägnas berättelsen ”alla på båda sidor som vill skapa fred”.

Julian Schnabel (”Fjärilen i glaskupan”, ”Basquiat” med mera) driver på historien med en aningen uppbruten, fragmentarisk och stiliserad teknik, särskilt under den första halvtimmen. Vi presenteras för ett barnhem år 1947 i det Palestina som är på väg att förvandlas från brittiskt mandat till israelisk stat. ”Mamma Hind” tar sedan hand om fler och fler barn som drabbas av motsättningarna under statens första år. 1967 och 1987 är andra kronologiska knutpunkter där nya kapitel tar vid i samband med händelser som sexdagarskriget och den första intifadan.

Huvudpersonen Miral träder inte in i handlingen förrän ungefär halvvägs in. Då har vi lärt känna, eller fått glimtar från hennes mamma Nadias olyckliga liv och förstått hur fadern (Alexander Siddig från ”Syriana”) kommit att betyda mycket. Liksom Hind och hennes barnhem. När Miral (vars namn kommer från en röd blomma som ofta syns vid vägkanten) konfronteras med hårdför israelisk politik i de palestinska områdena - hus som jämnas med marken och ständiga vägspärrar - dras hon in i motståndsrörelsen. Men även den är splittrad och har de alla svaren hon söker? Dilemmat fördjupas när hon lär känna judar som inte visar öppen fientlighet utan snarare motsatsen. Det här är alltså inte en svartvit propagandauppvisning, men konflikten följs framförallt ur Mirals perspektiv, som representant för ”The Underdog” i sammanhanget.

Filmen som helhet är ibland ojämn på grund av det inte helt konsekventa narrativet. I början kan det vara svårt att greppa exakt vad som händer och dess djupare innebörd, samtidigt som de mer konstnärliga bildbyggena finns där. Sedan klarnar fokus och storyn blir mer sammanhängande, men också mer konventionell. Allt är omväxlande gripande, suggestivt och undanglidande.

I rollistan förkroppsligar Freida Pinto från ”Slumdog Millionaire” Miral själv med den äran, flankerad av bland andra Omar Metwally från ”Rendition” och rutinerade palestinskan Hiam Abbass som Hind Husseini. Vanessa Redgrave och Willem Dafoe intar snarare mer symboliska funktioner i ett tidigare stadium av utvecklingen och försvinner sedan ur bilden.

Själv har jag bara varit i Israel en gång, för snart 20 år sedan. Som journalistikstuderande samlade jag material till ett specialarbete i radioformat om just den långvariga konflikten kring landet. Troligen blev jag klokare men inte så mycket säkrare. Men som någon där sade till mig; det finns 'history' och 'his story'. Var finns den objektiva sanningen? De som är väldigt säkra och verkligen har 'valt sida' finns det ändå ganska många av. Troligen för många...

Filmen försöker sig på något som det skulle behövas mer av: att närma sig de berörda på ett mänskligt plan och hitta en väg framåt. Och förutom ett i stort sett övertygande drama bjuder den på några nagelbitarögonblick, som scenen på en biograf där de visar Roman Polanskis rysare ”Repulsion” samtidigt som verkliga, ljusskygga och skrämmande aktiviter pågår i lokalen.

© Johan Lindahl
2011-12-10

Originaltitel: Miral
Frankrike/Israel/Italien/Indien, 2010
Regi: Julian Schnabel
Med: Hiam Abbass, Freida Pinto, Alexander Siddig, Omar Metwally, Stella Schnabel, Vanessa Redgrave, Willem Dafoe, Yasmine Elmasri

Genre: Drama, Historia, Politik
Hemmabio: 2011-09-28

Sök