The Whistleblower (2010)
En liten film om desperation, prostitution och korruption
Det är mycket man inte vet. Eller glömt. Kanske förträngt. I slutet av 1990-talet uppdagades en härva av prostitution eller ren människohandel i efterkrigstidens Bosnien, något som FN-organisationen på plats inte bara såg mellan fingrarna med. Flera av deras anställda alternativt privatkontrakterade medarbetare från olika länder deltog i ”trafiken”, tog mutor eller tjänade på annat sätt själva på utnyttjandet av andra.
Filmen presenteras omgående som ”inspirerad av verkliga händelser” innan ett tungt rap-intro tar oss med till Ukraina 1999. Unga kvinnor där vill ut i världen, men vet inte vad de ger sig in på. I Nebraska är polisen Kathy Bolkovac (Rachel Weisz) på jakt efter förflyttning för att komma närmare dottern från ett tidigare äktenskap. När det misslyckas antar hon ett tillfälligt uppdrag för en säkerhetsfirma; ett halvårs arbete med att bygga upp rättsliga instanser efter inbördeskriget i gamla, nu upplösta Jugoslavien. Kathy är duktig och anförtros större uppgifter av en FN-representant. Uppdragets omfattning ökar, men inte heller hon vet riktigt vad hon gett sig in i.
Hon jobbar under FN:s överinseende för ett privat företag i det som kan räknas till det alltmer växande säkerhetslösningskomplexet, i filmen kallat Democra (men troligen något helt annat i verkligheten, och de fortsätter operera i länder som Irak och Afghanistan enligt eftertexterna). Och i den egenskapen upptäcker hon att prostitutionen tycks tillhöra det normala livet, i alla fall om man får tro flera av hennes kolleger. Men hon börjar misstro samma kollegers ärlighet och motivationer ju mer hon får se. Den föregivet korrupta lokala polisen kanske inte är hennes värsta fiende, trots allt.
Och med det bristande förtroendet som de utsatta har FN och deras inhyrda krafter, på goda grunder, är det svårt att få fram fakta och fällande bevis. I processen hinner situationen förvärras för några av de flickor som berörs av den kriminella verksamheten, och som ofta kommit från andra delar av östeuropa för att bli livegna kroppsarbetare. När filmen en stund letat efter sin profil, ett eget språk och något som avviker från konventionerna i verklig-historia-genren blir det mer och mer en kraftfull och obehaglig indignationsthriller.
FN - too big to fail? Stora intressen står på spel. Dels för organisationens anseende, men även profiten för entreprenörerna som anlitas för operationer på den globala marknaden. Att gunga båten är inte önskvärt och kan bli rent livsfarligt när man som Kathy finner sig alltmer ensam med väldigt få vänner men en ökande skara fiender i sina egna led.
Historien behövde antagligen berättas av någon. Nu har det blivit en stark, inte banbrytande men nervig och känslosam skildring av maktmissbruk och maktlöshet, frustration, desperation och hänsynslös institutionaliserad korruption. I spetsen går den nästan alltid lika övertygande Rachel Weisz med stadiga veteraner som David Strathairn och Vanessa Redgrave i mindre betydelsefulla roller. Monica Bellucci har dock inte lika lätt att göra något rejält avtryck med sin snarast symboliska uppgift som undanglidande FN-höjdare.
I intervjuer med amerikanska NPR och Christian Science Monitor berättar verklighetens Bolkovac (som för övrigt har kroatiska släktband) att hon började nära misstankar redan under ett träningsläger i Texas med arbetsgivaren DynCorp. En man som arbetat några perioder i Bosnien skröt om att där kunde man hitta trevliga tonårsflickor, medan Bolkovac och andra nya rekryter försökte övertyga sig själva om att de missförstått signalerna. Väl på plats upptäckte hon att prostitutionen pågick ganska öppet, med barer och hotell som fasader för bordeller. Kunderna var framförallt internationella - det var ju trots allt de som hade mest pengar att spendera. Hon poängterar att 90 procent av de som skickas ut i liknande uppdrag som hon själv antagligen gör ett bra jobb, men den minoritet som inte gör det, förstör för alla andra också.
I filmen är de aldrig riktigt uppenbart var exakt den största skuldbördan ligger för det som inträffade, men kanske är det mindre viktigt. Många som borde ha gjort mer för de minsta gjorde uppenbarligen ofta tvärtom och svek sina uppdrag, sina förtroenden - och mänskligheten.
© Johan Lindahl2011-11-10