Heartbreaker (2010)

Konsten att förstöra förhållanden och få betalt för det

Förhållandesabotör. På professionell basis. Alltså ungefär motsatsen till det Will Smith sysslade med i ”Hitch” för några år sedan. Alex tar uppdrag där han ska få olyckliga kvinnor att bryta upp från ett misslyckat parförhållande, oftast på uppdrag av föräldrar, syskon eller vänner som bara vill väl... Och han tar inte vilka uppdrag som helst. Tjejen ska vara missnöjd med relationen, även om hon försöker förtränga det. Vapnet är att finnas i närheten, 'råka' dyka upp i rätt ögonblick och etablera en kontakt för att sedan charma in sig, öppna ögonen på kvinnan i fråga som ”förtjänar något mycket bättre” och sedan elegant försvinna ur hennes liv men samtidigt försäkra sig om att hon lämnar sin sorgliga ursäkt till partner. Han har aldrig misslyckats. Hittills.

Bakom kulisserna hjälper hans syster och svåger till med spaningsteknik och annan marktjänst. De är ett bra team, men affärerna går ändå inte med obestridlig vinst och Alex har dragit på sig skulder till personer man helst inte vill stå i skuld till. Och så har han fått en utmaning värd namnet. Det till synes perfekta paret är på väg att gifta sig inom tio dagar, men den blivande brudens far vill sätta käppar i hjulet för det äkta ståndets ingående. Varför är en bra fråga. Fästmannen är en förmögen och av alla tecken att döma god och anständig man, samtidigt som den trolovade Juliette har ett spänt förhållande till sagde fader, på eventuellt goda grunder. Han kanske inte är helt 'legit' när det kommer till affärer och inkomstkällor, men Alex & Co är i alla fall beredda att ta hans pengar om de går i land med uppgiften. Vilket verkar svårare än vanligt. Och det mesta kommer att ta plats i och kring ett fashionabelt hotell på rivieran, medan den rike, perfekte (och brittiske) fästmannen är på affärsresa och förhoppningsvis inte tillbaka förrän hans unga men kanske inte så oskuldsfulla mö har bombarderats med tvivel på deras framtid tillsammans.

Fransk humor är inte alltid på samma våglängd som svensk, men här fungerar det ofta påfallande väl. På mig i alla fall. Sällan chockerande djärvt och nyskapande, men lite lagom provocerande för att vara en romantisk komedi och med små eleganta manövrer, scenlösningar och oväntade vändningar som skiljer sig från den amerikanska normen (som gärna sätter en inofficiell standard i den här typen av filmer). Mönstret är annars bekant och vi kan ganska fort se vartåt det barkar, vilken typ av centralt dilemma som kommer att styra huvudpersonernas handlande och gissa oss till upplösningen. Exakt hur nära sanningen i det sistnämnda fallet vi har möjlighet att spekulera oss fram till bör jag givetvis hålla tyst om.

Klichéer? Ja, några stycken. Och en fransk filmfars är väl ingen fransk filmfars värd namnet utan åtminstone en birollsnymfoman, alltså starkt utagerande frigjord kvinna som komplicerar scenariot och - i det här fallet - förhållandesabbarfirmans agenda. Jag vet inte om alla metoder som firman tar till för att neutralisera henne skulle passera goda-smaken-vallen i en motsvarande amerikansk film. Kanske numera, förresten. Tiderna förändras. Men inte så mycket att händelseutvecklingen i en sådan här historia kan ta publiken den söker med fullständig överraskning. Och det är väl inte meningen heller.

Som bonus kan vi få höra några klipp från ”Dirty Dancing” med fransk dubbning. Och diskussioner om vad som skapar dess omvittnade dragningskraft på framförallt kvinnor världen över. Handlar det i första hand om det klassiska temat välartat flicka möter gosse från gatan? Knappast hela förklaringen, om vi får tro Juliette...

© Johan Lindahl
2011-09-22

---

Tack till Atlantic Film för recensionskopia

Originaltitel: L'arnacoeur
Frankrike/Monaco, 2010
Regi: Pascal Chaumeil
Med: Romain Duris, Vanessa Paradis, Julie Ferrier, François Damiens, Héléna Noguerra, Andrew Lincoln, Jacques Frantz, Amandine Dewasmes

Genre: Komedi, Romantik
Hemmabio: 2011-09-21

Sök