Lysande utsikter (1998)

Ganska lysande, faktiskt

Jag har alltid lagt till ett inre David Lean i huvudet när jag hört filmtiteln "Great Expectations", även om det finns minst fem filmversioner av Charles Dickens roman. Bakgrunden är förstås Leans version från 1946 som jag i början av nittiotalet såg på en filmklubb i en liten, liten stad, och där publiken faktiskt jublade och applåderade under slutkyssen. Sådant är ju inte så vanligt och att filma en roman som redan fått en sådan lyckad behandling kräver förstås sin man.

Alfonso Cuarón, som flyttat historien till USA, närmare bestämt Florida och New York, lyckas bra, tycker jag.

Fåniga ord dyker upp i huvudet när man försöker förklara. Det finns till exempel något väldigt … utsökt över den här filmen. Visst är den modernare än originalet, lite naknare, lite mindre vårdat språk, men den utstrålar framförallt klass. Från musiken som elegant följer handlingen till kameraarbetet (min käpphäst), som vid en distanserad granskning är imponerande, men vid vanlig filmtittning förmedlar exakt de känslor som är avsikten. Höjdpunkten inträffar efter en timme, under vad som ser ut som en obruten femminuterstagning, där vi förflyttar oss in i ett konstgalleri (via svängdörrar) ut igen, till en restaurang en bit därifrån och ut på gatan igen, samtidigt som ett stort antal skådespelare omärkligt koreograferas och till synes omedvetna om kameran spelar ut en av filmens starkaste scener. Visst klipps det, under de få och korta tillfällen som bjuds, men när man upptäcker det förundras man istället över hur snyggt gjort det är. Duktiga människor har jobbat med den här filmen.

Men varför prata om teknik när det här först och främst är en film som känns. Precis som i David Leans version förförs man och förstår Finns livslånga kärlek till Estella. Det beror förstås mycket på Gwyneth Paltrow, som är lika förtjusande att se som i "Shakespeare in Love", om än här betydligt kyligare. Man rörs av Farbror Joes genuina schyssthet och tafatta vernissage-besök, tror på Miss Dinsmoor (Anne Bancroft) som lärt upp sin styvdotter att krossa manshjärtan för att hämnas det svek hon själv utsatts för, och Robert De Niro gör en liten övertygande roll som banditen som gör en enda bra sak i sitt liv.

Det här känns inte som en uppoppad nittiotals-Dickens. Det här film på riktigt, av folk som verkar bry sig om vad de gör. Dessutom har Tori Amos med en av sina bästa låtare på senare år. Me like.
----
Trivia: Hank Azaria, som har en hyfsat roll här, brukar bland annat spela diverse röster i "The Simpsons", såsom Apu, Moe och Dr. Nick Riviera.

© Anders Lindahl
2000-05-05

Originaltitel: Great Expectations
USA, 1998
Regi: Alfonso Cuarón
Med: Ethan Hawke, Gwyneth Paltrow, Anne Bancroft, Robert De Niro, Hank Azaria

Genre: Romantik, Drama

Sök