World Invasion: Battle Los Angeles (2011)
Yxig värvningsrulle med utomjordingar
Det finns filmer som saknar en eller två nödvändiga beståndsdelar för att bli intressanta. Så finns det filmer som helt enkelt inte har budgeten som behövs. "Battle Los Angeles" tillhör en tredje kategori av misslyckanden - kanske den sorgligaste: filmer som har alla förutsättningar men som inte kan nöja sig utan måste paja sig själva.
Trettio minuter in, när rymdisarna efter ett minimum av exposition och personpresentation har besökt ett antal storstäder vid kusten i organiserade "meteoritregn" och omgående börjat kriga, är det fortfarande inte helt uppenbart att filmen tänker vara dålig. Det här kan räcka: intensiva strider och undergångsstämning i skakig handkamera kombinerade med relativt rejäl effektbudget. Vissa varningstecknen har kunnat skönjas, som att Aaron Eckharts 'staff sergeant' (en underofficer utan direkt svensk motsvarande titel, såvitt jag vet) tänker lämna marinkåren efter att ha förlorat några mannar under sitt senaste uppdrag. Men det finns fortfarande hopp om att filmen ska fokusera på det intressanta, och också det enklaste: en under omständigheterna realistisk kamp för överlevnad. 'It's not war, it's survival' lovar ju säljraden trots allt ...
Men det blir istället lika mycket en värvningsrulle vars like du inte sett på länge. En sådan som du vet att amerikanska försvarsmakten har hjälpt till ordentligt med. Det funkar ju så, inget konstigt med det, och en del filmer som har fått rejält med assist från staternas krigsmaskineri är ändå helt okej. Här har man dock för säkerhets skull gått helt överstyr, till den punkt när den svettiga action som hade kunnat vara ett tillräckligt gott skäl att se filmen nästan kommer i skymundan. Det viktigaste, känns det som, har varit att presentera staternas stridande styrkor, främst marinkåren, i bästa sken. Visserligen med utgångspunkt i det faktum att det är livsfarligt att vara soldat, och med avstamp i en påklistrad misstro från mannarna mot Aaron, som startar som nummer två i rang i den lilla styrkan men givetvis kommer bli motvilligt högsta höns vad det lider.
En handfull hårda hombres och en hård dam (till ingens häpnad spelad av Michelle Rodriguez) försöker rädda civila liv mitt i det plötsliga kaoset men kommer snart nog ha ännu viktigare saker för sig. Kanske är det just de som kommer hitta diverse svagheter hos de till stor del mekaniserade gästerna, vars mål verkar vara att utrota alla människor och sno vårt vatten. Ja, kanske det ja ... Och på vägen får själva marinkåren ett mycket större fokus än någon förutom möjligen just marinkåren önskat.
Jäkligt tjatigt, blir det. Att storyn är tunn som smörpapper är inte problemet. Att de tror att de är först med att göra "cinema verité"-scifi-action är inte heller problemet, och looken de skapat är helt okej. Problemet är att spänningen hela tiden mattas av, när filmen gång på gång gräver ner sig i militärt navelskåderi, alternativt bombar oss med krigiska catchphrases. "Black Hawk Down", som man lätt kommer att tänka på, känns riktigt subtil i jämförelse. Temat om att en ledare måste ta beslut trycks upp i näsan på en lika övertydligt som marintemat i stort, och tillsammans med den yxiga musiken levereras många goda ursäkter att stänga av det här när halvtidsklockan ringt och istället leta fram Spielbergs gravt underskattade "Världarnas krig".
En etta är ett för hårt betyg till en film som ändå frivilligt valt minst hälften av sina brister. En svag tvåa blir det, och den där lite oförvånade men ändå uppriktiga besvikelsen: varför gör ni så här? Det är ju så onödigt ...
© Anders Lindahl2011-08-28
Tack till Sony Pictures Home Entertainment för recensionskopia