Sanctum (2011)
Enkelt, övertydligt, men ibland ganska spännande
Hade jag inte läst ett omdöme på IMDB från en (sa han själv, i alla fall) erfaren grottdykare, som i korthet fick den här filmen att verka bättre än många andra anser, så kanske jag hade sett den med mindre förlåtande ögon. Nu gav jag den tillräckligt mycket chans för att ändå upptäcka dess bättre sidor, och det har den ett par stycken.
Skådeplatsen för dramat verkar vara ett konglomerat. Ett mäktigt hål ner i den mexikanska myllan, också känt från "Planet Earth", leder här till Esa'ala Cave i Papua Nya Guinea, ett gigantiskt system av underjordiska grottor och vattenfyllda tunnlar som irrar sig nedåt i berggrunden i den sortens grottvindlingar som med visst fog kan kallas jordens sista outforskade platser. Här har ett gäng dykare och experter samlats. Målet för teamet, att hitta grottans slingrande, underjordiska väg till havet, är väl lite intressant men känns också lite antiklimaktiskt. Men det är en fascinerande, klaustrofobisk hinderbana som lämnar fältet fritt för svettig underjordisk katastroffilm.
För en klassisk katastroffilm är vad den känns som när plats och personer presenteras på enklaste vis. En storm är på väg, men 'vi hinner undan om det krisar'. En spänningssökande miljardär (Ioan Gruffud, killen som aldrig är med i något jättebra) som bekostar projektet besöker det personligen tillsammans med sin lika adrenalinsökande nya flamma. Teamledarens (veteranen Richard Roxburgh) son (Rhys Wakefield) är en motvillig men förstås skicklig lagarabetare, som inte valt det farliga livet utan fått det pådyvlat sig från farsan. Allt berättas väldigt tydligt.
"Han spelar efter sina egna regler", förklarar en person helt i onödan efter att miljardären hoppat ner i grottan med fallskärm istället att fira ner sig på klätterlinor.
Men man måste respektera manfallet. Eller kvinnfallet, som det lika mycket rör sig om. När skruttet träffar fläkten och alla de viktigaste till ingens förvåning bara har ett alternativ kvar - att försöka hitta den där vägen ut till havet jäkligt snabbt - då skonas tittaren inte nämnvärt. Både väntade och högoddsade sovringar görs i persongalleriet, ofta tillsammans med någon scen som får en att kisa i empati / avsmak. Det första offret krävs för övrigt redan innan externa omständigheter gör olyckor oundvikliga.
Repliker som (ungefärligen) "du dyker sist, för om du får panik kommer alla bakom dig att dö" talar också till filmens fördel. På vägen ner och kanske eventuellt ut bjuds det också förstås på lite vyer, lite oväntade fynd, som en stridsvagn från andra världskriget där du minst av allt trodde att du skulle hitta en. Men det är en film som till skillnad från de spontana referenserna "Avgrunden" (Cameron är ju exekutiv producent) och "Instängd" håller sig helt i vår verklighet, så möjligheterna att trollbinda är ändå begränsade.
Det är lite svårt att släppa tanken att det här är en film som finns därför att det sedan några år tillbaka finns ett nytt sätt att visa 3D på bio, vilket släpper fram enkla idéer med eventuell 3D-potential, men till syvene och sist är faktiskt "Sanctum" mer respektingivande än det först finns anledning att tro. Även på icke-3D-skärm ...
Det gör den fortfarande inte till en bra film. Här finns så mycket tacksamt stoff att plocka isär och använda som exempel på dåligt berättande att jag inte med gott samvete kan ge mer än knappt godkänt som betyg.
© Anders Lindahl
2011-08-21
Tack till SF Video för recensionsexemplar
DVD / Blu-ray
Extramaterialet på Blu-ray-utgåvan kan sammanfattas snabbt: två reklamfeaturettes på vardera 2,5 minuter.
Originaltitel: Sanctum
USA, 2011
Regi: Alister Grierson
Med: Richard Roxburgh, Ioan Gruffudd, Rhys Wakefield, Alice Parkinson, Dan Wyllie
Genre: Thriller, Äventyr
Svensk biopremiär: 2011-02-18
Hemmabio: 2011-08-17
