Priest (2011)
Western, vampyrer och John Wayne
I den alternativa värld som "Priest" utspelar sig i har människan och vampyren levt sida vid sida i århundraden. Någon fredlig samexistens har det däremot knappast varit. Ständiga krig för att utrota varandra har utkämpats. Till slut är det mänskligheten som står som segrare och de kvarvarande vampyrerna har stängts in i isolerade reserverat. Men priset har varit högt. Stora delar av världen har förvandlats till ett post-apokalyptiskt ödeland.
Ett prästerskap styr världen med järnhand och det var också en armé av specialtränade religiösa supersoldater, titelns "präster", som till slut avgjorde striden med vampyrerna. Med en parallell till verklighetens tempelriddare avpolleterades dock prästsoldaterna rätt bryskt när kriget väl var över. Det är trots allt farligt att ha alltför mäktiga vapen farliga ligga skräpandes när man inte har någon tydlig fiende att rikta dem mot.
Paul Bettany (vars karaktär inte har något namn och därför kommer refereras till som Bettany i denna text) spelar en av dessa före detta supersoldater som nu hankar sig fram och plågas av minnen av vad han upplevt. Inte minst minnen av en incident när en nära kollega går förlorad inne i ett vampyrnäste. Men det förflutna är borta och så är också vampyrerna. Eller är de det?
Nej, det är klart att de inte är. Bettanys bror och hans familj, pionjärer som försöker driva jordbruk i ödelandet, blir plötsligt överfallna av vampyrer. Owen och Shannon dödas, men dottern Lucy (Lily Collins) kidnappas av vampyrerna. Händelsen får Bettany att åter ta upp vapen och, tillsammans med Lucys pojkvän Hicks (Cam Gigandet), ta upp jakten på flickan och hennes kidnappare.
Filmen är placerad i en verklighet där framtiden påminner mycket om vilda västern. Vapnen och motorcyklarna är futuristiska, men kläder och design har, förutom medeltida drag hos de religiösa karaktärerna, hämtats rakt av från westernfilmen. Och det är ju onekligen passande. "Priest" är nämligen en version av John Fords "The Searchers" från 1956.
I den filmen ger sig krigsveteranen Ethan Edwards, spelad av John Wayne, iväg på ett mångårigt sökande efter sin brorsdotter som kidnappats av Comanche-indianer. Ethans hat mot indianer spiller under resans gång även över på brorsdottern och frågan är om han, när han finner henne, kommer låta henne leva. Samma fråga uppstår i "Priest". Kanske har Lucy blivit så assimilerad av sina kidnappare att hon inte längre är människa? Det är en intressant parallell, även om "Priest" inte på andra sätt lyfter frågan om "människovärde" för vampyrerna eller funderar på vem som är det värsta monstret av de två fienderna. Därigenom förlorar rasfrågan det djup den har i "The Searchers" och blir mer en ytlig nickning åt sin förebild.
Å andra sidan: I ärlighetens namn är "The Searchers" med sina två timmars av kärva män i ett kargt landskap ibland en aning… ska vi säga "seg". "Priest" har snygga specialeffekter, innovativa monster, bullet time-koreografi och är klar på 87 actionfyllda minuter. Självklart är det två helt olika filmer, med olika syften och betydelser, och det går inte på allvar att jämföra dem med varandra. Men båda filmerna kan trots det ha ett värde i sig själva, även om John Fords film kanske har aningen längre livslängd än "Priest".
Specialeffektskillen Scott Charles Stewarts "Priest" är inget mästerverk och de uppföljare som det klipphängs för i slutet kommer knappast på bio om de nu kommer alls. Men filmen är klart bättre än Stewarts och Bettanys förra samarbete "Legion" och jag tycker att det ändå fungerar rätt bra för att vara en stund förglömlig underhållning. Och det är inte så dumt ibland det också.
© Andreas Hallgren2011-08-14