A Lucky Day (2002)

Framsynt film som det är lätt att tycka om

3 russin

Fotografen Alberto Iannuzzi på plats i Göteborg och Bio Capitol förklarar före filmen att regissören Sandra Gugliotta varit framsynt, eller anat vart situationen i Argentina var på väg. Filmen spelades in 2000-01 när ”Silverlandets” ekonomi visserligen varit i recession en tid, men man hade inte riktigt kastats in i det kaos som uppstått framförallt det senaste året. I filmens början och slut finns scener i svartvitt med våldsamma demonstrationer och upprörda folkmassor.

Annars handlar "A Lucky Day" om några individer, unga människor i dagens Buenos Aires. De hankar sig fram på ströjobb men någon riktig trygghet är svår att skapa sig. Lite av samma tema som i spanska festivalkollegan "Mondays in the Sun", men mer livligt, rörligt och inspirerande. Kanske för att Gugliotta låter den bärbara kameran flacka runt i ständig jakt på nerv och närstudier av personerna i filmen, men också för att det handlar om unga människor som visserligen är stukade och brända av verkligheten, men fortfarande har hopp och drömmar kvar.

Drömmen om Italien gäller framför allt för Elsa. Hon vill spara pengar för att ta sig dit, sedan hon haft en kort romans med en italienare på genomresa. Väninnan Laura och beundraren Walter vill helst ha henne kvar. Hon måste välja. Kommer hon att göra allvar av planerna och korsa Atlanten - och vad finns i så fall där på andra sidan? Den frågan håller spänningen vid liv när filmen har sina svackor och verkar vag i konturerna. Filmen är lätt att tycka om, trots en viss fladdrighet och lite, i mina ögon okoncentrerat, rundmålande främst i mittsegmentet.

Det ska dock sägas att det finns mycket även i detaljerna som lyser upp, framförallt det varma förhållandet mellan Elsa och hennes farfar som en gång kom från Sicilien. En speciell scen där Elsa och Walter hålls på halster av ett labilt par som 'bara' ska leverera lite 'lätta' droger till dem har till synes inte så mycket på handlingen att göra, men ger ändå en obehaglig tidsbild av ett samhälle på väg in i en djup kris. Det konsumeras en avsevärd mängd rökverk som inte gärna kan vara något annat än marijuana i filmen, och det förefaller som det är en av få tillflykter i ett bistert klimat. Jag har svårt att se det som romantiserande, däremot förmodligen realistiskt.

Kor verkar ha en särskild plats i Elsas hjärta - har hon fått en överdos Gary Larson? Det framgår inte av filmen. Men det är något ganska charmigt med de drömsekvenser där klövdjuren kliver fram till synes planlöst till ett syntetiskt soundtrack och bryter av i det smått neorealistiska, nästan-dogma-berättandet.

Ett återkommande skämt berör italienske drömprinsens namn, Candido eller ”Candy” som han kallas, vilket alla i den här kultursfären verkar associera till ett tvättmaskinsmärke.

Sista repliken är:
- Varför skulle inte jag kunna få en dag av lycka?

Ja, just det. Hur många har ställt sig samma fråga genom historien och aldrig fått svar...?

© Johan Lindahl
2003-02-02



Originaltitel: Un día de suerte
Argentina, 2002
Regi: Sandra Gugliotta
Med: Valentina Bassi, Lola Berthet, Fernán Miras, Dario Vittori

Genre: Drama
Teman: GFF2003


Ingår i följande teman


GFF2003





     

Dela |