Medan åren går (2010)

Medan timmarna går

- Hur lycklig är du, på en skala från ett till tio?
- Ett.
- Det finns utrymme för förbättring.

Olyckliga människor och regn. Rostbruna tegelhus och vänstertrafik. Muntergöken Mike Leigh är i farten igen och skildrar England med oförminskad grådaskighet. Nu handlar det om ett strävsamt par som möter andra människor i arbetet och på fritiden. De pratar om personliga problem och alldagligheter, miljön inklusive klimathotet, äktenskap och brist på sådant, Isle of Wight-festivalen 1968 och andra väsentligheter. Långa dialoger är väl ett av regissörens signum. ”I'll make some tea” är en stadig stickreplik (eller inbillar jag mig bara det?) medan ett flertal individer glider in och ut ur bilden i olika miljöer. Men vilka är viktiga och varför? De flesta är singlar, utom paret Tom & Gerri (Jim Broadbent och Ruth Sheen). Vissa får vi en rimligare chans att förstå än andra. Är det förresten en Leigh-specialitet att damerna drar igång och driver på konflikter, medan herrarna i mesta möjliga mån försöker hålla sig utanför korselden? Det är så jag minns 15 år gamla ”Hemligheter och lögner” åtminstone, en film som jag gillade inte minst på grund av de emotionella explosionerna i slutet, sedan locket legat på alldeles för länge hos huvudpersonerna - vilket jag antar var en av poängerna den gången.

”Naken” från 1993 var också en märkligt engagerande skapelse, med tanke på att protagonisten Johnny var en så påfrestande personlighet utan något fungerande socialt liv, men ändå framstod som värd att följa; tack vare David Thewlis i en hyperintensiv insats och en konsekvent melankoli som inte direkt var njutbar, men väldigt närgången och uttrycksfull. Och OK, där var det nog inte kvinnorna som bråkade mest.

Men är det en sådan inneboende intensitet jag saknar här? Nyansrikedom, insikter, föregivet äkta tonfall - allt sådant brukar Leigh få beröm för och jag säger inte att berömmarna har fel. Men även en sådan här historia behöver en puls och jag hittar den aldrig riktigt. Det hettar till en stund i slutskedet i samband med en begravning, men annars är det en serie situationer som letar efter ett sammanhang. Kärnan är Tom och Gerri och framförallt deras relation till väninnan Mary (Lesley Manville) som är ensam efter några misslyckade förhållanden och mer neurotisk än hon vill erkänna. Deras son Joe är mer stabil och Mary verkar ha visst tycke för honom, men han har ögonen på annat håll. Och så har vi Ken som jobbar i Hull och häver öl som en äkta britt, medan han i sin tur spanar in Mary, utan nämnvärd framgång.

Ingenting särskilt dramatiskt inträffar. Spänningen ligger i de små detaljerna och allt det underförstådda. Men frågan är om det räcker den här gången. Jag är inte övertygad bortom alla rimliga tvivel och uppskattar mer av detaljerna och enstaka scener, än helheten. Sorry, folks. Det här är Leigh på lågvarv. Mer än vanligt, misstänker jag som sett alldeles för lite av vad vad han åstadkommit medan åren gått förbi alldeles för fort.

© Johan Lindahl
2011-06-21

---

Tack till SF Video för recensionsexemplar

---

DVD / Blu-ray

Det ska finnas en del intervjuer med Leigh och skådespelarna, men jag har inte sett dem än.

---

Originaltitel: Another Year
Storbritannien, 2010
Regi: Mike Leigh
Med: Jim Broadbent, Lesley Manville, Ruth Sheen, Oliver Maltman, Peter Wight, David Bradley, Martin Savage, Karina Fernandez, Michele Austin, Imelda Staunton

Genre: Drama, Romantik
Hemmabio: 2011-05-25

Sök