Mästerdetektiven Basil Mus (1986)
Inte Disneys bästa möss
Det skulle komma att dröja ytterligare tre år efter att ”Mästerdetektiven Basil Mus” haft premiär, innan Disney kom in en ny guldålder. Ett svagt 80-tal fick så småningom sin upprättelse 1989 när ”Den lilla sjöjungfrun” hade premiär och sedan kom succéerna på löpande band; ”Skönheten och odjuret”, ”Aladdin” och ”Lejonkungen”.
Men nu var det 1986, och Disneys inspiration kom vid den här tiden från litteraturen. Man hade just gjort ”Taran och den magiska kitteln”, som baserades på Lloyd Alexanders böcker. Och nästa projekt blev ”Mästerdetektiven Basil Mus” som baserades på Eve Titus bokserie ”Basil of Baker Street”, om möss som bodde i källaren på 221B Baker Street, det vill säga Sherlock Holmes residens, och gjorde ungefär samma saker.
Storyn är inte hämtad från direkt från någon av böckerna, utan har knåpats ihop av Disney sjävla. Filmen tilldrar sig förstås i London i slutet av 1800-talet. Musflickan Olivia Flavershams pappa blir kidnappad av den diaboliskt elake dr Rottigan, vars röst en munter Vincent Price ligger bakom. Olivia hittas gråtandes i en gränd av dr Dawson som tar med henne till den excentriske Basil Mus som anar en större konspiration bakom pappans försvinnande.
Det är inte en särskilt originell historia vi bjuds på men den största besvikelsen ligger nog i de tråkiga karaktärerna och avsaknaden av någon som helst back-story. Vi får till exempel aldrig veta hur Basil och Rottigan blev fiender, varför Rottigan smider onda planer, eller hur Basil har blivit den bästa musdetektiven i London. Vi förutsätts dra våra egna slutsatser. Men utan någon vettig karaktärsutveckling eller back-story så blir inte filmen något annat än en mindre finessrik Sherlock Holmes-light-kopia för de yngsta. Med tanke på hur pratig filmen är så det bara konstigt att man inte fyllt den myckna dialogen med mer innehåll än vad som räcker för att ta våra hjältar från punkt A till punkt B.
Jämför till exempel med en mer nutida mushistoria från Disney, ”Råtatuille”, så blir det tydligare. Där har du tydligt motiverade karaktärer, du har en back-story som förklarar varför råttorna beter sig som de gör, och du slipper dessutom känslan att du tittar på en urvattnad kopia av en vuxen-historia anpassad för barn.
Mössen hinner dock med ett besök på den ruffiga baren i sin jakt på ledtrådar, där burdusa hamnsjåare krökar sig fulla och tittar på ekivoka shower med minst lika ekivoka sångtexter. Tidstypiskt nog. Nuförtiden skulle detta klippas bort snabbt som attan.
Men filmen tar inte heller ut svängarna som den borde. Både manus och animationer är väldigt återhållsamma. Dialogen är allvarlig och även om jag är glad att slippa Disneys tokstolligare stunder så känns det nästan lite för dystert ibland. Det är först i filmens andra halva som minnesvärda scener, som flykten från Rottigans dödsfälla och slutfajten i Big Ben, får en på andra tankar.
Allt som allt ser jag ”Mästerdetektiven Basil Mus” som ett misslyckande från Disneys sida. Här finns mycket potential som dribblas bort bland ytliga karaktärer och en halvhjärtad story. Filmen kan säkert ändå vara kul för de minsta, men magin med Disneys bästa filmer är att alla, gammal som ung, kan njuta av dem. ”Mästerdetektiven Basil Mus” når inte det målet.
© Johan Hultgren
2011-06-04
Tack till Disney för recensionsexemplar
Originaltitel: The Great Mouse Detective
USA, 1986
Regi: Ron Clements Burny Mattinson Dave Michener John Musker
Med: Barrie Ingham, Val Bettin, Vincent Price, Susanne Pollatschek
Genre: Barnfilm
Teman: Disney
Ingår i följande teman
