The Walking Dead, säsong 1 (2010)
It's the end of the world as we like it
Postapokalyptiska filmer finns det gott om. Serierna, i den snäva bemärkelsen, är färre. Spontant tänker jag på "The Stand" och "Triffiderna". Lustigt, eftersom temat är perfekt för att tänja ut till flera timmars längd, där man verkligen kan utforska en värld som vänts upp och ner.
Det är inte de fräscha idéerna som gör "The Walking Dead" till en trivsamt inälvsslabbig stund för vänner av genren, det är den kärleksfulla troheten till de regler som mentor Romero etablerat och som ofta frångåtts i mer eller mindre officiella zombie-filmer på senare år. Efter att ha sett hela första säsongen kan jag konstatera att det är precis såhär jag tycker det ska göras. Fast helst ännu lite bättre...
Även om själva ordet zombies undviks, till förmån för exempelvis "geeks" och "walkers" så är det här en trogen skildring av just sådana arma kreatur. De ska, som här, gå långsamt eller ragla. De ska inte springa som elitidrottare eller parkourister. I den händelse att de kan klättra uppför en stege ska det inte vara en särskilt elegant syn. Ett skott eller stenhårt slag i huvudet är den enda säkra lösningen.
Stämningen och upplägget är bekanta. Skottskadad sheriff (eller deputy) vaknar på sjukhuset och finner en förändrad värld. Han finner också relativt snabbt ett par medmänniskor som inte drabbats, men de verkar vara undantagen i hans lilla hemstad. Resten har flytt, dött eller återuppstått. Var är hans fru och son? Kanske i Atlanta? Han ger sig av på letning. Stephen Kings "Cell" är en extra stark association, men om vi skulle sovra bort all skräck som bär ekon av mäster King och nämnde Romero fick vi inte mycket kvar, så det må väl vara hänt.
Rick Grimes (stundtals Viggo-liknande Andrew Lincoln) är en hedersman som vet att hantera ett gevär men också kan skilja rätt från fel. Den bästa repliken var med redan i en trailer men säger mycket om honom. Innan han skjuter en gammal kollega som gått över till den raglande döda sidan informerar han honom om att "I'm sorry this happened to you". Vid ett senare tillfälle månar han om att alla närvarande verkligen ska förstå att det lik som de tänker dra slabbig nytta av en gång i tiden var en människa, precis som de.
Skapad av Frank Darabont för kabelkanalen AMC (även hemvist åt "Mad Men" och "Breaking Bad") efter grafisk romanserie är denna serie städad från de värsta svordomar som annars kunde tjäna som lämpliga reaktioner på en del saker huvudpersonerna genomlider. Det är relativt kontrollerat berättat, där långt ifrån alla möjligheter till att chocka tittaren används på det sätt som simplare serieskapare hade sett som självklart. Ganska lite "hoppa-till", helt enkelt. Polerat är det dock inte. Make-upeffekterna, säkerligen med omdömesgill digital assist, är mycket fina. I betydelsen mycket fula.
Det är dock inte hejdundrande kreativt. Tandställningen som skymtar i zombiebarnets gap, hästen som blir ett tillfälligt transportmedel och den där stridsvagnen är undantag som sticker ut i det habila men ganska reguljära pilotavsnittet. Dialogen är funktionell, men kunde mått bra av lite mer kreativitet och ordglädje. Vår hjälte är sympatisk, men saknar också några dimensioner eller intressanta egenheter, i likhet med de flesta i serien.
I andra avsnittet presenteras en svinaktig rasist så grovt karikerad att hans namn, Dixon, nästan skapar överladdning i övertydlighet. Jag gissar i alla fall att det inte är en slumpmässig referens till Mason-Dixon-linjen som i USA blev en symbol för gränsen mellan slaveri-sydstater och nordstater. Apropå rasistiske Verne: handklovarna och bågfilen, en klassisk kombination, gör sitt manusbesök även här. Hur många gånger har jag sett den här grejen nu? "Twilight Zone"? Första "Mad Max". "American Gothic". Och första "Saw", väl...
Det är enkelt och rättframt och som sagt inte överdrivet påhittigt. Men jag gillar det. Det är ganska spännande. Det är ganska engagerande. Intromusiken är verkligen stämningsfull. Zombieapokalypsens charm ligger för övrigt lika mycket i det trygga som i det skrämmande. Man kan klara sig om man håller huvudet kallt. Vi är snabbare och smartare än dem. Det ska inte vara en konstant adrenalinkick; snarare är zombiernas närvaro en garant för att historien kan cirkla kring de absoluta väsentligheterna: överlevnad och relationer. Med sådana faror i faggorna är människan förlåten om hon inte börjar bygga nya byråkratier och kommunala styrelseformer - allt det där tråkiga som vi är så glada att slippa se. Här behöver ingen fylla i några blanketter eller sitta i telefonkö hos Försäkringskassan. En enklare värld.
På sätt och vis blir det nästan en nybyggarserie av det; "Macahan" med zombies. Själv associerar jag också till WWII-rullen "Motstånd" när lägret i skogen presenteras. Där för övrigt en ganska intressant komplikation väntar på Rick. Utöver denna komplikation möter vi en handfull överlevare av skiftande trevlighetsgrad. En del har inte vett att lämna sin gamla dåliga stil ens när världen går under. Andra, som gamle Dale (Darabont-veteranen Jeffrey DeMunn), är genomtrevliga. Några av dem har vi redan träffat i Atlanta, däribland den lågmält modige Glenn (Steven Yeun).
Det bjuds en ständig känsla av fara men inte ständig action, tillfälliga respiter och en allt tydligare bild av en värld där man snart nog undrar om någon som helst form av hopp står att finna. Det blir något enstaka inslag av övernaturlighet i form av en sanndröm, ett oväntat pensionärshem i oväntad regi och så Noah Emmerich i en underjordisk installation.
Hur mycket längre än en långfilm det än är, så är ändå säsong ett en munsbit bestående av sex avsnitt som kommer lämna vissa tittare frustrerade. Nästa (längre) säsong är i skrivande stund några månader från sin amerikanska premiär. Jag tittar gärna vidare. Inte för att det är briljant, utan för att det är konsekvent och för att jag trivs i en raserad värld där zombies raglar omkring överallt.
FOTNOT
Bland regissörna hittar vi Johan "Stakka Bo" Renck.
© Anders Lindahl
2011-05-18
Tack till SF Video för recensionsexemplar
Originaltitel: The Walking Dead, Season 1
USA, 2010
Regi: Frank Darabont Michelle Maxwell MacLaren Johan Renck m.fl.
Med: Andrew Lincoln, Steven Yeun, Sarah Wayne Callies, Jeffrey DeMunn, Jon Bernthal, Laurie Holden, Chandler Riggs, Norman Reedus, Emma Bell, Andrew Rothenberg, m.fl.
Genre: Skräck, TV-serie
Hemmabio: 2011-05-18
Teman: The Walking Dead Zombies
Ingår i följande teman
