Main Street (2010)

Alldeles för alldaglig

- Jag väntade och väntade på att något skulle hända, men...
Filmens höjdpunkt enligt min flickvän var popcornen vi preparerade i microvågsugnen i samband med att vi tog oss an det, som man enligt omslaget kunde förledas tro vara en mer renodlat romantisk komedi i småstadsmiljö. Men vad är det egentligen? Det är en av frågorna som med fog går att ställa. Liksom varför det inte finns en mer skönjbar puls från början, något som livar upp och gör besöket i Durham, North Carolina mer angeläget än det nu blivit.

Där är alla till synes sorgsna och missnöjda med tillvaron, inte minst änkan Georgiana Carr (Ellen Burstyn) vars familj en gång levde högt på sitt tobaksimperium, en industri som numera kastat in handduken i regionen och bidragit till den allmänna stagnationen i samhället. Nu funderar hon på att sälja huset där hon bott hela sitt liv, men en möjlighet till välbehövliga inkomster kommer med uthyrningen av en lagerlokal till en Mr Leroy (Colin Firth) med oklar agenda. Både hon och brorsdottern Willa (Patricia Clarkson) blir mer misstänksamma när det framgår att han representerar ett företag i riskavfallsbranschen. Är detta en frestelse eller en möjlighet för den sömniga småstaden, där det styrande rådet ser chanserna att hålla liv i centrum stadigt krympa?

Som parentes kan nämnas att den till synes hederlige borgmästaren spelas av Isiah Whitlock Jr, bekant som den fifflande senatorn Clay Davis i TV-serien ”The Wire”. Men han liksom de flesta andra väl valda aktörer i ”Main Street” har otacksamt lite utrymme att ta sig för något kreativt i en historia som fortfarande efter 90 minuter och rullande eftertexter känns lika alldaglig och osignifikant som sin titel. Om det finns ett lovvärt syfte med just titeln så är det kanske kopplingen till den återkommande diskussionen om Wall Street kontra Main Street sedan den Stora Finanskrisen bröt ut hösten 2008 och framledes. Men det är synd att den här närstudien av småstäder som hamnat i bakvattnet saknar både inspiration och förmåga att levandegöra några verkliga insikter om problemet.

Det är först den sista dryga kvarten som det egentligen bränner till och jag kan uppleva ett mer emotionellt engagemang, men det mynnar aldrig ut i något minnesvärt crescendo eller ideologiskt credo av rang. Vad vi har följt är Georgianas dilemman och den tvetydige Leroys förehavanden, parallellt med ett lindrigt livfullt ska-de-få-ihop-det-eller-inte-sidospår med Orlando Bloom som lokalpolis och Amber Tamblyn som hans gamla high school-flamma med drömmar bortom Durham. Det är svårt att tycka illa om intentionerna i ”Main Street” och visst väcker rollistan förväntningar, men de infrias inte och det handlar framförallt alltså om en story som aldrig skakar loss från sina egna självpåtagna bojor. Och som förväxlat behovet av att beskriva det vardagliga och perifera, med att fastna i samma fällor berättartekniskt. Eller som signaturen nowego kort och kärnfullt sammanfattar filmen på IMDb: ”Wasted Talent”. Tyvärr, ja.

© Johan Lindahl
2011-05-04

---

Tack till Atlantic Film för recensionskopia

Originaltitel: Main Street
USA, 2010
Regi: John Doyle
Med: Colin Firth, Ellen Burstyn, Orlando Bloom, Patricia Clarkson, Amber Tamblyn, Margo Martindale, Isiah Whitlock Jr., Andrew McCarthy

Genre: Drama
Hemmabio: 2011-04-06

Sök