Poltergeist (1982)
"Theeeey're heeere"
Steven Spielberg må ha klämt ur sig en hel del bra grejer på senare år, men på 70- och framförallt 80-talet var han bäst i världen. Jag menar, tänk er en filmvärld där ”E.T.”, ”Hajen” och ”Indiana Jones”-filmerna aldrig existerat. En annan grej med Spielberg var att han inte bara regisserade utan hjälpte andra lovande filmskapare (oftast som producent) att komma fram med alster som ”Tillbaka till framtiden”, ”Gremlins” och ”Poltergeist” – verk som kommit att definiera vad den amerikanska filmen handlade om på 80-talet.
”Motorsågsmassakern”-regissören Tobe Hooper fick regiuppdraget för ”Poltergeist”. Ryktena pratar om att Hooper knarkat sig såpass hög under inspelningen att Spielberg var tvungen att ta över. Oavsett vad som är sant eller inte, så känns det rätt självklart för den som sett någon annan Spielberg-rulle under 80-talet, vem som är den egentliga talangen bakom filmen. Om det finns något som heter ”Spielberg-stämning” så osar ”Poltergeist ” av just det
Filmen spelar i en ganska familjär liga, den handlar om ett hemsökt hus. Något biopubliken sett flera gånger tidigare, bland annat i Stuart Rosenbergs ”Huset som Gud glömde” från 1979 eller varför inte ”The Haunting” av Robert Wise från 1963. ”Poltergeist” handlar om familjen Freeling som upplever att skumma grejer börjar hända i huset de bor i. Stolar rör sig av sig själva, ljus tänds och släcks , och till slut blir dottern Carol Anne den som stiftar bekantskap med inkräktarna; ”The TV-people”.
Bland alla Spielberg-kännetecken så är det ändå barnskådespelarnas sätt att arbeta som sticker ut mest och som, i min mening, ingen annan regissör är i närheten av. Barnen i ”Poltergeist”, ”Hajen” och ”Närkontakt av tredje graden” uppför sig inte alls som barn i andra filmer. De är fullständigt naturliga, deras repliker låter inte som repliker utan som någonting helt improviserat, vilket det säkert är på sina håll. Att låta barnen leka med Star Wars-leksaker binder filmen i den tidsålder den gjordes i, men jag misstänker att barnskådespelarna helt enkelt gillade Star Wars, och att man lät barnen leka med dem för att få ett så naturligt spel som möjligt.
Nåväl, när spökerierna ökat i skala tvingas familjen ta hjälp av något mer okonventionella kanaler. Framför allt mediet Tangina (Zelda Rubinstein), som stjäl showen i varje scen hon är med i. Jag minns fortfarande hur jag som liten parvel blev helt förstummad av fascination inför hennes redogörelser om livet efter detta och de rafflande övningarna när det kastas tennisbollar genom dimensioner. När jag nu ser filmen igen så är jag fortfarande lika förstummad – filmen är lika fantasieggande, spännande och ”görhäftig”, som vi säger i Västergötland, som jag mindes den.
”Poltergeist” hade en hög budget och det märks. Här finns rikligt med specialeffekter, som än idag ser rätt bra ut. Men som brukligt på 80-talet så hjälper specialeffekterna till att bära fram storyn istället för tvärtom, som ofta är fallet idag. Soundtracket av Jerry Goldsmith tar mycket uppmärksamhet, vilket förvisso inte alltid är en bra sak, men det är verkligen vackra teman och melodier.
Om någon film förtjänar epitetet och recensionsklyschan ”berg- och dalbanefärd” så är det ”Poltergeist”. Den bygger upp stämningen extremt effektivt och just när klimax har nåtts och publiken pustar ut så drar det hela igång igen med ett rasande tempo. Att filmen dessutom fått någon sorts mystik över sig, då dess skådisar dött en efter en under mystiska omständigheter, bidrar bara till lockelsen. Trots sin digra ålder, är ”Poltergeist” en riktigt skön nagelbitare med glimten i ögat och ett jäkla driv, och har i min värld definitivt klassikerstatus. Uppföljarna var inte mycket att hänga i granen. Istället för att se om dessa minns jag hellre tillbaka till scener i originalet som gjorde mig vettskrämd som liten – som en rå stek full med maggotar som får fotografen att slita av sig ansiktet – eller en vansinnigt läskig leksaksclown som helst plötsligt inte längre är kvar på stolen där den lades sist. Kan det bli bättre?
© Johan Hultgren2011-03-14