Leïla (2001)

Otäcka och vackra arabiska nätter

"Leïla" är en film om kärlek av den danske regissören Gabriel Axel. Den 84-årige regissören, som tidigare fått en Oscar för "Babettes gästabud", presenterade på Göteborg Film Festival sin film med att säga att fantasin inte räcker till för verkligheten som pågår omkring oss just nu. Temat i filmen, som utspelar sig i Nordafrika, är gränsöverskridande kärlek och så kallade hedersmord och att verkligheten överträffar dikten har vi tyvärr återigen fått lära oss i och med det tragiska mordet på Fadime Sahindal. Man talar om traditioner och sedvänjor där mord är den enda lösningen när familjens heder anses ha blivit nedsmutsad. Vi har hört resonemanget förr och det är lika oförståeligt och skrämmande varje gång.

Huvudpersonen Leïla (spelad av den vackra Mélanie Doutey) stöter på sin sextonde födelsedag av en händelse ihop med den danske turisten Nils och båda finner de kärleken vid första ögonkastet. Talande blickar utbyts och möten sker sedan i lönndom. Detta hade kunnat utvecklas till en vacker och glädjespridande film om kärlek men den unga kärleken mellan två personer från olika kulturer kan aldrig komma att accepteras inte av Leïlas far och bröder. Hellre än att se sin älskade dotter tillsammans med "fel" man bestämmer sig Leïlas far för att hon måste dö. Gabriel Axel nyanserar dock bilden något genom att låta Leïlas yngste bror ställa sig frågande till denna blodiga tradition och visar genom honom också att Koranen tydligt tar avstånd från densamma.

"Leïla" är skrämmande i sitt tema och är därför stundtals svår att se på. Samtidigt är det en väldigt vacker film. Klara och vackra färger närmast strålar fram ur duken, inte minst i kvinnornas färgrika kläder i kontrast mot den ljusa sanden. Men det som är mest iögonenfallande med filmen är att där knappt finns något tal överhuvudtaget. Mellan Leïla och Nils berättas allting med blickarna, då de inte har något gemensamt språk förutom kärlekens, men även mellan algerier å ena sidan och danskar å den andra är talet begränsat till namn eller något enstaka ord.

Istället är det en fransk berättarröst som leder oss genom hela historien och som också lägger ord i karaktärernas munnar. Tillsammans med de för oss ganska exotiska miljöerna ger denna berättarröst en känsla av saga över hela filmen. Det blir lite åt Tusen och en natt möter Romeo och Julia över det hela. Även om det är mysigt på alla sätt och vis är jag inte helt säker på att det är rätta vägen att gå i en film med ett så pass allvarligt budskap. Dessutom ger det mig en lite olustig känsla av förhärskande kolonialism att en fransktalande röst förhindrar personerna i filmen att uttrycka sig på sitt egna språk. Men för att fördjupa mina tankar kring denna sistnämnda fråga måste jag nog se filmen minst en gång till, så jag lämnar den därhän så länge.

Hursomhelst är det fascinerande att se hur filmen klarar sig nästintill ordlös hela vägen igenom. Skådespelarna gör överlag mycket goda insatser med ansiktsuttryck, kroppspråk och framför allt genom att spela enbart med ögonen vilket gör att ordlösheten inte känns alltför konstlad. Den slutliga flykten känns tyvärr lite utdragen och ger en matinékänsla som rimmar illa med resten av filmen, men i övrigt tycker jag att det är en ömsom skrämmande och ömsom glädjande film som framför allt är en visuell njutning.

© Andreas Hallgren
2002-01-27

Originaltitel: Leïla
Danmark, 2001
Regi: Gabriel Axel
Med: Mélanie Doutey, Arnaud Binard, Michel Bouquet m.fl.

Genre: Drama, Romantik
Teman: GFF2002

Ingår i följande teman

Sök