Oceans (2009)
Häftig hyllning till havet
I sex år har de hållit på, teamen bakom "Oceans", som delvis också ligger bakom den på sin tid ganska unika och hyllade "Flyttfåglar". Man kan ju undra vad de kände när BBC:s "Planet Earth", med bland annat magnifika havsbilder, hann göra sitt segertåg över världen innan de var klara. Men det är ju ingen tävling och monumentalt ambitiösa naturbetraktelser finns det ju gott om plats för. Nämnvärt är ändå att några av miljöerna och bilderna går igen - extra tydligt i tolkningen på temat 'gigantisk haj haffar säl'.
Filmen har på enstaka håll fått kritik för att den bjuder på skönhet men inte så mycket information. Just det tycker jag är charmen. Nämnda "Planet Earth" bjussar på gott om det sistnämnda. Här känns det bra att bara sitta och fascineras av livet i de oftast vackert skildrade havsdjupen, reven, isvärldarna och ytvågorna. Man frossar i slomo, färgerna är bländande, även när skalan är begränsad till olika nyanser av blått. 'Vilken förunderlig värld!' är attityden, snarare än 'så fungerar det'. Pedagogiken kommer sent i filmen och är då ekologisk snarare än biologisk.
Knölvalar som använder, och samtidigt verkar trotsa, fysikens lagar för att till synes lekfullt kasta sig upp ur djupen och krascha ner i vattnet igen med ett magnifikt plask, fåglar som massdyker rakt ner i ett fiskstim, fiskar som i sin tur arrangerar sig i virvlande klotformationer, många av bilderna är rent häpnadsväckande. Nästan samtliga är slående. Även havet som sådant blir vackert porträtterat. Varenda bildruta från inledningen med vågor och klippor hade kunnat frysas och säljas som tavla. En del havsdjur är som bekant rätt fula, men ofta också festliga att se. En hel del är intressant och samtidigt lite 'uj...' som krabbornas massvandring på havsbottnen. Och en del av bilderna är grymma. Lite när som helst kan det gulliga övergå i en påminnelse om att en del äter medan andra understundom äts. Den förstnämnda kategorin inkluderar förstås människosläktet.
Tonskiftet kommer med en synnerligen obehaglig hajfiskesekvens. När Jacques Perrin själv och en liten grabb från inledningen av filmen (Perrins barnbarn, tror jag) sedan går runt på ett stiliserat naturhistoriskt museum och reflekterar över människans destruktivitet blir det måhända övertydligt. Även dessa scener är dock väldigt snyggt filmade. Efter detta byter filmen fokus och blir i mångt och mycket ett upprop om planetens räddning.
Kontentan att "det finns ingen reservplanet" presenteras ändå på ett ganska optimistiskt sätt. I vattnet ser vi plötsligt respektfulla dykare som också har den funktionen att visa exakt hur tokigt stora en del av havets invånare är. Och bilderna är fortsatt fantastiska. När ett fartyg klättar över enorma vågor tror man nästan att Roland Emmerich har varit framme.
Att älta filmens snygghet blir lätt lite tjatigt, men det är svårt att låta bli. "Oceans" må ha ett budskap, men är framför allt en riktigt häftig resa nära, ner i och ibland ovanför vattnet.
FOTNOT
Det har pågått en del "fejkande" i den här filmen. Kort uttryckt verkar det som om skildringarna av djuren i vattnet är konsekvent dokumentära (men snygga!!), men de otäcka fiskeriscenerna är iscensatta med diverse teknik. Muséet finns inte heller på riktigt.
Det ska nämnas att Disneys amerikanska release av "Oceans" lär vara en kvart kortare och bland annat undviker det otäckaste, vilket kan göra det lite förvirrande att läsa en recension av den utgåvan efter att ha sett den franska grundversionen.
© Anders Lindahl
2011-03-03
Tack till Atlantic Film för recensionskopia
DVD / Blu-ray
Via Atlantic nådde "Oceans" Sverige på Blu-ray 2:a mars 2011. Jag har samma åsikt här som om "Planet Earth": här hade det väl suttit fint om de utnyttjat Blu-raymediets möjligheter till ett "barn-läge". Treåringen hemma älskar havet och dess varelser, men det hade varit fint att kunna välja en variant av filmen som hoppar över de värsta "survival of the fittest"-brutaliteterna och inte minst redogörelsen för hur hajfenan hamnar på de mindre nogräknades matbord. Ja, något i stil med den nämnda amerikanska releasen, rent ut sagt.Bilden är förstås finfin. Särskilt när man jämför med den ingalunda dåligt mastrade DVD:n som hänger med i komboutgåvan inser man vilken fröjd Blu-rayformatet är.
Sansad svensk och lite mer dramatisk fransk speaker (Perrin) finns att välja på.
Extramaterialet inkluderar en drygt timslång, okommenterad, nästan ostrukturerad men intressant och snyggt gjord making-of och en intervju med den lite drömske och filosofiske filmskaparen och skådisen Jacques Perrin.
De bortklippta scenerna är dock synnerligen korta - runt en minut - så skaffa inte BD-versionen för löftet om mer uttrar allenast.
Originaltitel: Océans
Frankrike, 2009
Regi: Jacques Perrin Jacques Cluezaud
Genre: Dokumentär
Hemmabio: 2011-03-02
