The American (2010)

Den stilige och kanske ångerfulle mördaren

Det är lustigt med George Clooney. Även när man ser hans rollfigur skjuta en försvarslös människa i ryggen så tänker man att han nog är en rätt schysst kille innerst inne.

Det här är hyllade fotografen och musikvideoregissören Anton Corbijns andra långfilm efter Joy Division-dramat "Control". Det är också filmen som fick George Clooney att åka till Sverige en sväng, vilket den kanske är mest känd för här. "Tyvärr" får hans yrkesmördarkaraktär inte yrkesmörda så mycket här hos oss. Ett debacle i snön i Dalarna, där han bland annat får träffa Björn Granath, och sedan bär det av till Italien och lite lågliggande i en pittoreskt belägen by.

Det blir lite mer SVIF-intresse i form av repliker som "The Swedes found me", men se den inte av cinematisk patriotism allenast. Det inledande problemet, om man kan tala om problem när det känns självklart att det 'ska va så', är att Clooneys karaktär saknar nästan alla former av karaktärsdrag. En tystlåten yrkesman som man direkt hade avfärdat som sociopat om det inte vore för att just Clooney spelar honom. De första mötena med en pratsam och mindre-aningslös-än-man-tror italiensk präst gör inte mycket för att mjuka upp honom.

Det är, förstås, genomtänkt och snyggt filmat, och det är väldigt behärskat. Dialogen är spartansk. Det är lite tråkigt, åtminstone en halvtimme in. Romantiteln "A very private gentleman" (författare: Martin Booth) flaggar visserligen om en viss reservation hos huvudpersonen, men inte blir han roligare för det. Humorn från hitman-grubblisen "In Bruges" lyser med sin frånvaro, även om Castel del Monte erbjuder lika tacksamt bildstoff för en mästerfotograf, likaså egentlig action. Som kompensation erbjuds kvinnlig fägring. Stilen och tonen påminner om diverse 70-talsfilmer bredvid lite sneglingar mot Sergio Leone. Med musik av tyske giganten Herbert Grönemeyer kan man nästan känna att det blir lite väl kulturellt korrekt. "En film för oss som egentligen inte gillar sådana här filmer", typ.

Men visst finns det en handling och eventuellt är den rentav rätt smart, beroende på hur man tolkar slutet. I byn möter han en söt prostituerad som han verkar bli lite kär i och har möten med en synnerligen proffsig och elegant kvinnlig kollega som ber honom ordna det perfekta vapnet. Det ska bli hans sista jobb. Hur ska det gå?

Det blir intressantare, så mycket tänker jag avslöja. Tillräckligt intressant? Ja, det är nog närmast en humörfråga. Det blir aldrig John Woo, om man säger så. Men det finns en del saker jag gillar med slutet och tillsammans med det uppenbara faktum att Corbijn har gjort exakt den film han ville göra blir det svårt att underkänna filmen även om jag kan tycka att det saknas en eller två viktiga beståndsdelar.


FOTNOT
Ibland är det extra kul med Blu-ray. Upplösningen gör till exempel att man verkligen kan läsa artikeln "Tre döda i Dalarna" som Clooney får sig tillsänd i Italien. Nog för att det kan slarvas med korrläsningen i våra tidningar, men den korta texten här är verkligen galet full av småmissar. Det fascinerande i det hela är att någon faktiskt har skrivit en artikel på svenska åt Corbijn, men tydligen gjort ett hafsjobb. Bredvid ligger av allt att döma en orelaterad notis från GP.

© Anders Lindahl
2011-02-12

---

Tack till SF Video för recensionsexemplar

---

DVD / Blu-ray

Det här är faktiskt en sådan film som passar rätt bra att återbesöka i regissörens sällskap, i form av kommentarsspåret. Corbijn, vars namn vi lär oss uttala ('Kårbejn', ungefär), presenterar ganska raka fakta men man får också en känsla av att han ändå har tänkt igenom sin film rätt ordentligt.

---

Originaltitel: The American
USA, 2010
Regi: Anton Corbijn
Med: George Clooney, Paolo Bonacelli, Violante Placido, Thekla Reuten, Johan Leysen, Irina Björklund

Genre: Drama, Thriller
Svensk biopremiär: 2010-09-10
Hemmabio: 2011-02-16

Sök