Years Eaten by Lions (2010)
Dålig journalistik försöker sätta åt sämre dito
Vi lever ofta i villfarelsen att journalistik är objektiv. Det är den naturligtvis sällan, men det finns ändå en grundläggande journalistisk princip att visa upp flera sidor av ett ämne och låta olika parter komma till tals. I krigstid far många principer ut genom fönstret och objektivitet får många gånger ge plats åt mer eller mindre uppenbar propaganda.
Grundtanken bakom Boro Kontics film är intressant. Vad hände med de mediala krigshetsarna från krigen i Jugoslavien efteråt och hur ser de på sin roll såhär en femton år senare. Det hade kunnat bli en riktigt givande dokumentär kring medias roll och enskilda journalisters ansvar. Dessvärre är detta en så slarvigt gjord film att allt budskap försvinner och det hela blir nästintill osebart.
Det största problemet är att "filmskaparen" (här använder jag ordet i sin mest generösa bemärkelse) Boro Kontic själv använder usel journalistik, med enbart ledande frågor och en tydlig agenda, och därmed faller i samma fälla som de tidigare journalister han vill sätta dit. Detta visserligen med stora skillnader i budskapets innehåll och syfte nu än under kriget, men om det är journalistikens ansvar han vill komma åt bör man nog hålla denna i högre aktning än vad Kontic gör i den här filmen.
Utöver denna stora brist har dokumentären många andra svagheter. Även om kriget inte är alltför avlägset är det ändå för avlägset i mitt minne för att jag ska komma ihåg detaljerna i detsamma. Det hade därför varit välkommet med lite bakgrund och att ämnet, och de förekommande personerna, tydligare satts in i sitt sammanhang. För Kontic är säkerligen allt hur tydligt som helst, men för mig som betraktare blir jag snabbt förvirrad kring vad som är vad och vem som är vem. Den bristfälliga engelska undertexten gör förstås sitt till för att späda på förvirringen.
Till detta leker Kontic på ett märkligt sätt, eller ska vi säga nybörjarmässigt sätt för att prata klarspråk, med filmningen av det hela. Utöver den mer traditionella kameran springer han själv runt med en lågupplöst hobbykamera och tar onödiga inklippsbilder. Till detta kommer helt omotiverade klipp, till exempel på en sjö, som inte har något som helst syfte i filmen.
Nej, det här är verkligen inte bra, inte på något sätt eller vis. Synd på ett intressant ämne. Ett överkryssat russin, utan någon tvekan därom.
---
FÖRFILM på GIFF 2011:
"Den svarta sjön" (Eva-Marie Elg, 2011, 15 min)
Klippdockanimerad ful apa och skum leopard möter ett svampknarkigt luciatåg till tonerna av något hemskt i repig VHS-kvalitet. Efter en kvart hatar jag den lilla apan innerligt.
© Andreas Hallgren2011-02-03