Carancho (2010)
Skönheten och rovdjuret
Ricardo Darín är en av Argentinas mest etablerade skådespelare, tror jag, med imponerande bredd. Har tidigare sett honom i komedin ”Samy and Me” men han har gjort bra mycket annat - och det här är inte en komedi. Inte ens i närheten. Och han är absolut övertygande i den här rollen som balanserar mellan patetik, aggressivitet och sökande efter sann kärlek i en hård värld.
Är försäkringsbedrägerier en storindustri i Argentina, bedriven av maffialiknande grupper med medlemmar i både polisen och sjukvårdsmaskineriet? Det intrycket får man i alla fall av ”Carancho”, där trafikolyckor är det huvudsakliga temat. Inklusive arrangerade sådana. Sosa (Darín) är en 'advokat' som utger sig för att hjälpa olyckliga offer till bättre kompensationer, men även är inblandad i att skapa sådana tillfällen där han och hans uppdragsgivare själva kan göra sig en hacka. Han är troligen ingen ond man, men representerar ändå något som ser ut som den mörka sidan i en korrupt miljö. Luján (Martina Gusman) är en ung läkare som förhoppningsvis tillhör 'de goda' i sammanhanget, men har egna problem - inte minst ett drogberoende som kanske gör henne extra sårbar för negativt inflytande. Är Sosa ett sådant? Mitt i misären möts de i alla fall och fattar tycke. Då har hon inte riktigt klart för sig vad han egentligen sysslar med, men inte förvånande börjar det snart gå upp ett ljus. Och vad händer då?
Skönheten och rovdjuret? Det här är en tämligen tung pjäs, med en väl tilltagen dos tragik, brutalitet och korruption som sträcker sig över hela samhällsapparaten. Vi ser inte så mycket till förlösande humor, men den desperationsdoftande romansen mellan Sosa och Luján ger en aning om ett liv med andra dimensioner också. Tyvärr saknar jag en riktig dramatisk puls och blir inte så berörd som jag borde, inte förrän den sista halvtimmen då filmen tänder till på de flesta cylindrar och rör sig mot en final som är i stort sett logisk, inte särskilt upplyftande, men stark och... träffande.
Sedan vet jag inte riktigt hur regissören känner för sina rollfigurer på djupet; om han verkligen är intresserad av dem i första hand eller av ett sönderfallande samhällsbygge - detta ser om inte annat väldigt ihåligt och bräckligt ut och vidöppet för exploaterande 'gamar' med en lönande affärsverksamhet att slå vakt om. Ingen direkt turistbroschyrmentalitet kan skönjas, och vore exempelvis en Silvio Berlusconi premiärminister i Argentina hade väl filmen blivit bannlyst för opatriotisk verksamhet. Visst var det han som stormade mot TV-serien ”Bläckfisken” för dess mindre fördelaktiga porträtt av Italien?
© Johan Lindahl
2011-02-03
Originaltitel: Carancho
Argentina/Chile/Frankrike/Sydkorea, 2010
Regi: Pablo Trapero
Med: Ricardo Darín, Martina Gusman, Carlos Weber, José Luis Arias, Loren Acuña
Genre: Drama, Thriller
Teman: GIFF2011
Ingår i följande teman
